Klicka här och dröm er tillbaka.

Ibland längtar jag tillbaka till tiden då man var liten. Då livet var så mycket enklare än det är nu.

                             

Dagen blev inte som jag planerat, men nästan.

Jag solade ryggen.
Stresscyklade till namncermonin.
Lekte fotograf och solist.
Hade det trevligt hos papi, med släkten.
Började mitt redigerande.
Stack ut på en joggingtur.
Fortsatte redigeringen.

Jag blev precis klar med alla bilder (pusta ut!).

Jag har varit uppe ett bra tag redan. Nu ska jag traska ner, bakom huset, och snacka lite skit med solen. Trött är bara förnamnet om någon undrar hur jag mår. Att sova i solen kan vara något av det allra mysigaste.

Att sjunga till bakgrundsmusik kan förövrigt vara något av det allra svåraste. Men utmaningar är alltid roligt, därför ska jag "bita i det sura äpplet" redan i eftermiddag. Det får gå som det går, jag tänker hur som helst göra mitt bästa :)

Toodles!

...men min otroligt trevliga skypevän håller mig uppe. Fy skäms. Överväger att ta en kopp kaffe. Ögonlocken är tunga nu.

Imorgon ska jag försöka få lite färg på min alltför bleka (och icke-vackra) baksida, agera solist och fotograf på en namncermoni, fira syster som konfirmerar sig och umgås med "hon-som-har-samma-namn-som-jag". En lördag som kommer ta slut fortare än jag hinner säga fäboknäckemedbregottochgrevéost.

Jag hatar mitt pigment. Ge mig lite bränna!

Ni som har en hund som hårar hur mycket som helst - jag sörjer med er.
Ni andra - var jävligt tacksamma.

Nu - Wallander

Ännu en del avklarad. Slutmålet känns närmare för varje dag.

Idag har jag försökt cykla på två cyklar med punka, varit svinhungrig, handlat med mami, druckit kaffe.
Ikväll blir det mässa, jag behöver det.

Jag skulle tydligen vakna tidigare än planerat även idag. Hade det varit för några veckor sedan hade jag bara varit glad, för då hade timmarna kunnat användas till plugg. Men nu då?
Det blir att måla naglarna istället och äta en stor frukost...

Idag ska klassen fixa med flaket (woho!) och förhoppningsvis får jag äntligen träffa min hjärtevän.
Som jag längtar.


Jag är lite nervös, trots att jag ju inte borde.

Idag avslutade jag på ett sätt min vandring. Nej, avsluta är nog fel ord. Jag knöt ihop säcken. Jag är inte frisk än, men jag har kommit en bra bit på väg. Idag hade jag det, förhoppningsvis, allra sista mötet.

Jag kan minnas hur jag mådde under det första mötet. Jag kan minnas en nedbruten varelse som hade svårt till leendet. En människa som överhuvudtaget hade svårt att uttrycka sig, som kunde känna av ett ständigt pågående krig inom sig. En person som hade svårt för att sätta ord på känslorna. Jag kan minnas att jag då hade blivit någon jag verkligen inte ville vara.

Idag skrattade jag, idag reflekterade jag kring de problemen som förut var så otroligt mycket mer påtagliga. Idag insåg jag hur mycket jag har växt som människa. Jag skäms inte över mitt förflutna, trots att jag mest av allt hade velat att det inte hade behövt vara så pass söndertrasat.

Idag kan jag med ord måla upp allt det onda. Men med ord kan jag också berätta om allt det fantastiska. Jag är evigt tacksam för stödet. Idag är jag är evigt tacksam för att jag är jag.

Idag när den, enligt mig, bästa läraren tackade klassen för våra tre år på gymnasiet blev jag tårögd. Det är först nu jag inser hur grymt mycket jag kommer sakna tiden i skolan och hur mycket jag borde ha uppskattat allt vad den har inneburit. Jag har fått kunskap, gemenskap, trygghet. Och jag har klagat som aldrig förr. Tidiga mornar, prov, examinationer och plugg till tusen.
Man borde skämmas, egentligen.

Framtiden känns läskigt nära för tillfället. Jag är förväntansfull, men ändå inte.

Idag vaknade jag betydligt tidigare än vad jag hade planerat. Blev sugen på en promenad eller joggingtur, men det var i princip storm ute. Därför cyklade jag ner till mitt kära gym. Efter 64 minuter (woho, 1 mil av gång, jogging och löpning) på löpbandet smakade det otroligt bra med en stor frukost :)

Idag blir det lite plugg, lunch med spemm, en lektion och värdutbildning.

Hur många har aldrig tänkt tanken någongång; ”Imorgon ska jag börja om på nytt, starta på ruta ett. Imorgon ska jag bli ”nyttig”. Jag ska träna och äta bra.”? Och hur många har aldrig misslyckats någongång?

Jag och många med mig vet vilken den stora boven i dramat är.
Media.
Kroppsideal vinklas totalt fel, att se ner på sig själv blir till en vana och fler och fler mår allmänt dåligt. Och det handlar egentligen inte om hur lite eller mycket man väger, eller hur många eller få träningspass man hinner med per vecka. Det handlar om insidan. Självkänslan och självförtroendet får sig allt för ofta en törn eller två.

Vore det inte så mycket bättre att uppmana alla till att träna när de verkligen känner för det, äta när de är hungriga, trycka i sig en marabou chokladkaka om det nu är vad de är sugna på, skita i joggingturen om det spöregnar ute istället för att skylta med ”gå ner 10 kg fortare än fort”?

Dagens samhälle gör mig vettskrämd, mörkrädd, ledsen och besviken. Jag kan inte blunda för verkligheten längre.

Munhockey? Kanske är jag ensam om det, men jag har aldrig hört det där uttrycket förut. Säg hångla istället, mycket lättare att fatta. I och för sig kanske repliken skulle kunna få killarna på fall...eller inte.

Jag har precis bakat lite och ätit en smarrig lunch. Strax ska jag kila iväg till skolan igen. Därefter blir det lite plugg, firande av bror som fyller år idag (grattis!) och ridning.

Jag har försökt behålla morgonens underbara känsla under dagen och jag har lyckats. Förvånande, men det känns otroligt bra.
Min förmiddag bestod av solning på baksidan och lite teoriplugg. Därefter blev det en light skoldag i form av klassråd, en kort engelsklektion och betygsprat. En sväng på stan med en kär vän hann jag med också.

Nu avnjuter jag kaffe och torkade aprikoser framför top model. Ikväll ska jag umgås med fler vänner. Lovely start på veckan helt enkelt. Låt det fortsätta såhär!

Idag vaknade jag upp med en annorlunda känsla i kroppen. Jag kände någonting som jag nog aldrig känt förut. Jag såg en framtid framför mig, min framtid. Såg framför mig hur jag en dag skulle må hur bra som helst. Jag förstod att det faktiskt är endast jag som kan förändra, endast jag som kan få mitt mående att förbättras.

Som den flitiga bloggläsaren jag är gick jag upp, startade datorn och började radera vissa specifika bloggar från min bloggkoll. Därefter försökte jag hitta bloggar med inriktning på självkänsla och självförtroende. Jag blev väldigt besviken när jag insåg att det finns så otroligt många fler som skriver om viktnedgång, träningspepp, nyttig mat än vad det finns sådana som skriver om insidan.
Frågan är då varför det är på detta viset?
Jag tror att många med mig vet att man behöver ha en bra relation till sig själv i första hand. Självklart är det bra att träna och äta nyttigt, men inte så länge det pågår ett turbulent krig inom dig.

Jag måste ta tillvara på dagar som denna, dagar då främmande men ack så fantastiska känslor når mig. Jag vet ju att jag kan, bara jag vill.

Insidan först och främst.

När Linus ställde sig upp för att hålla ett litet tal för endast vårt bord började alla i rummet applådera.
Så istället för oss, hans 7 bordsgrannar, pratade han till alla.
Strongt gjort av honom. Men jäklar vad jag skrattade.

Balen betyder underbara minnen också.

Jag hade sett fram emot att känna mig vacker. Hade fantiserat om stoltheten och lyckan.
Jag ville så mycket. Men så fel jag hade.
Nu ser jag bilderna, granskar mig själv. Jag hatar.
Jag hatar att jag inte kan se vad andra tydligen ser.

Och jag hatar att jag hatar.

Efter 13 timmars sömn känner jag mig nästa back on track.
Jag hade förväntat mig strålande solsken idag, men tji fick jag. Imorgon ska det fina vädret tydligen komma. Perfekt för de lyckliga som inte går i skolan...

På begäran kommer här lite bilder från balen:





Det kanske kommer fler.

Denna lördag blev en "krokofant- and gräshoppaday". Vi har ätit sjukt mycket mat. Morötter, dip, pyttipanna, ägg, knäckebröd, jordgubbar, grädde... Dagen efter är jag antingen sugen på allting, eller så känner jag avsky för allting. Idag är jag hungrig hela tiden.

Såhär såg jag förövrigt ut i håret igår:

För att försöka sammanfatta gårdagens eftermiddag och kväll i ord (för några bilder på mig lär inte hamna här):

Kvällen inleddes med god champagne och chokladdoppade jordgubbar hos Hannas mormor, varefter vi klämde in oss i bilen och styrde mot Sumpan. Strax innan vi skulle gå ur bilen skrek jag av nervositet.
Jag ramlade inte.
Det regnade inte (i alla fall inte när vi kom fram, fotades och ni vet)
Halleluja och tack typ.

Välkomstdrinken smakade helt okej. Vår påfyllningschampagne smakade skit.
Jag tror aldrig jag har ätit så långsamt som jag gjorde igår. Linus åt till exempel 7 fläskfilébitar samtidigt som jag åt en halv. Linus tal och ett allt för fullt par till grannar fick mig att skratta big time. Det äckliga rödvinet fick mig att vilja kräkas bigtime.

Efter middagen fick jag bevisat för mig att det går hur bra som helst att dansa loss med balklänning. Efter något som skulle likna en vals och en foxtrot drog partymusiken igång. X antal timmars dansande senare hade jag lyckats slarva bort min väska, där jag hade alla mina grejer, glömt bort att jag slarvat bort väskan och på något vis även hittat den igen.

När portarna till Sundbyholms slott stängdes begav vi oss in till stan. Där blev det lite häng på Centro, sen åt jag så sjukt goda pommes frites från kebaben. Hängde på något som skulle vara en efterfest ett tag, varefter jag gick hemåt. Mitt i natten traskade jag barfota hem. Jajjamen, jag fick lov att ta av mig mina skor som hade gett mig köttsår på mina stackars fötter. Det gör ont kan jag säga. Men det var också kallt att gå hem på en iskall mark.

Jag kom hem samtidigt som dagens tidning ungefär. Tror jag har sovit tre timmar eller något.
Idag ska jag äta en massa onyttigt, remova massa taggar på facebook och var förjäkla bakis. Det är jag fan värd.

Min hals gör ont. Antingen (och förhoppningsvis) är det på grund av mitt skrikande och sjungande igår, eller så beror det på att jag börjar bli sjuk som en följd av min promenad hem.

Jag älskar verkligen att bli ompysslad. I cirkus två timmar satt jag och smuttade på mitt kaffe och åt chokladpraliner samtidigt som Therese fixade mitt hår. Lyxigt.
Jag tror det är lite nervositet som spökar, för någon matlust har jag inte. Fick i mig lite mezeyoghurt till lunch. Äsch, jag laddar inför trerätters ikväll helt enkelt!

Snart ska jag bli sminkad av världens bästa Bea Neuman. Därefter blir det lite "förfest" med Hanna, Micke och Linus. Ikväll glider vi in till slottet i en Rolls Royce. Håll tummarna och be till vädergudarna. Please, uppehåll ikväll?!?!

Jag som hade tänkt sova till kl 8 (och då vakna av mobilalarmet) vaknade istället kl 6 (!!!). Det var omöjligt att somna om. Tack så hemskt mycket. Nu lär jag vara "jättepigg" inatt.
Det enda positiva med min tidiga morgon är väl att jag slipper stressa, minst sagt. Än så länge har jag hunnit måla tånaglarna, rakat benen, förberett allt jag ska ha med mig och ätit frukost.

Om  två timmar ska jag ta mig ner till polisen en sväng, sen blir det några timmar hos frisören. Jag ska bli fiiiin!

Nu är naglarna fixade (tack Helena!) och jag är fullständigt redo inför morgondagens bal. Eller nej, det var väl att ta i. Jag börjar bli nervös, främst för att jag ska ramla (!) när jag ska ur bilen. Men jag är också nervös för att jag ska känna mig ful, obekväm. Nervös för att jag ska dansa förjävligt. Nervös överhuvudtaget faktiskt.

Regnar det imorgonkväll så blir jag förbannad.

Idag vaknade jag utav solsken. Glad i hågen placerade jag mig på balkongen lagom för att kunna bevittna när endast moln täckte den tidigare blåa himlen. Tack vädergudarna, tack så jävla mycket.

Efter min besvikelse tog jag en promenad med hunden.
Sen satt jag i tre timmar och lyssnade på Tomas "roliga" skämt.
Sen tränade jag.
Sen åt jag kesella, torkad frukt och nötter.
Sen kollade jag på konsert.

Nu ligger jag här och gäspar. Natti.

Idag skrev jag klart min (förmodligen) allra sista uppgift under gymnasiet. En känsla av lättnad, glädje men även vemod slog mig. Jag springer ut om 17 dagar. På lördag är det exakt två veckor kvar. Jäklar vad jag vill ta studenten, men jäklar vad jag ändå vill gå kvar i skolan.

Jag orkade med mitt lilla projekt, detox delight, nästan två dagar. En molande huvudvärk och trötthet till tusen var för jobbigt helt enkelt. Nu har jag i alla fall testat vilket betyder att jag är en erfarenhet rikare.

På fredag blir det bal!

Det hade ju lockat betydligt mer att rösta om de olika partierna inte kämpade för att kasta skit på varandra. Är det inte bättre att samarbeta, sträva efter att bygga upp ett starkare och bättre Sverige? Skippa skiten med höger och vänster, blanda allt likt en mumsig marängschwiss istället.
Nej, istället hånler Fredrik flinten Reinfeldt åt Lars Ohlys åsikter. Att det är vuxna människor som debatterar kan man inte tro.

Skrattretande är det. Men visst fan ska jag rösta!

Åh, politikerna fick fina blombuketter efter debatten. Det är de ju så värda...

Jag har endast två reflektioner kvar att skriva. Sen är gymnasiets skoluppgifter klara.
Öppnade nyss mailen och fick ett glädjande och väldigt förvånande resultat - mvg i filosofi. Glädje!

Ett telefonsamtal gjorde att det hela känns galet nära. Nu gäller det!

Jag kan se mig själv i dig nu.
Oron blir en klump i min mage.
Min mardröm ska ingen behöva leva i.
Du ska inte behöva göra samma felsteg som jag gjorde.

Bli inte som jag. Älskade du, bli det inte.

Träning är verkligen ljuvligt.
Sylvias kyckling- bacon och parmesansallad är ljuvlig.

Sen vill jag så gärna ha en liten bebis. "Mamma Amelie", klingar inte det förbaskat bra?

Tillsvidare är jag glad att jag har dessa små människor omkring mig:

Om jag bara aldrig hade tagit världens mest onödiga beslut, om jag bara inte hade brytt mig om att lägga ner energi på att förändra. Jag ville aldrig att det här skulle hända. Aldrig. Och nej, jag mår inte bra. Men jag skäms.

Trots gårdagens timmar av matteplugg så vill jag påstå att provet gick käpprätt åt helvete. Men, jag gav det ett försök. Jag har aldrig varit mer nöjd över ett VG i slutbetyg, som jag är över det jag får i matte C!

Det är så fint väder att det borde vara olagligt att gå i skolan. För tillfället sitter jag och solar ryggen lite och äter thaimat. Lovely lunchrast med andra ord! Snart ska jag tillbaka, för lite psykologi och religion. Efter det blir det fika med Annelivännen :)

Tjing!

* Uppgifter existentialismen, religion A
* Redovisning flivilligorganisationer, IR
* Examination samhällsekonomi, samhällskunskap B   SÅ JÄVLA ÖVER
* Seminarie, filosofi A
* Fördjupning, psykologi B
* Högstidstal, svenska C
* Läsa bok + examination + reflektion, engelska C
* Inlämning frivilligorganisationer, IR
* Redovisning etik, religion A
* Eget ställningstagande + utvärdering etik, religion A
* (Nationellt prov, matte C)

Bäst för lärarna att det inte dyker upp några fler uppgifter nu.
Jag vill inte ha mer plugg.
Jag vill bara springa uuuuut!

Samhällsekonomiprovet avklarat!
Känslan efteråt var som jag hade föreställt mig - ljuvlig.
Jag skrev just mitt sista (obligatoriska) prov under hela gymnasietiden. Det är lite svårt att fatta.
Kanske skriver jag nationella i matte C på fredag, det är helt upp till mig!
Därefter har jag några inlämningar och redovisningar kvar. Sen tar jag studenten. 23 dagar kvar. Jag kan knappt tänka på det. GAH!

Nu sitter jag här, med kaffet och laddar om.
Psykologiplugg, engelska och lite matte var det. Tur att solen gått i moln, annars skulle jag fått panik av att sitta inomhus.

Tjing!

Om ungefär 2 timmar och 30 minuter gäller det. Då ska jag försöka få ner alla mina kunskaper på pappret framför mig. Jag ska göra mitt allra bästa, mer förmår jag helt enkelt inte.
Jag längtar tills jag får känna känslan. Den där ljuvliga känslan som man bara känner efter ett avklarat prov (oavsett om det gick skit, hyfsat eller superbra).

När jag kommer hem ska jag skriva klart min psykologifördjupning, skicka in några diskussionsfrågor utifrån engelskboken jag läst och börja kika på matten. Jag har ju aldrig påstått att plugget skulle lugna ner sig efter dagens mastodontprov.

Nu ska jag försöka tagga till med hjälp av fruktsallad!

...med att sakna det förflutna.
Jag tänker tillbaka och inser att jag saknar den tid då jag faktiskt levde i min egen mardröm.
Jag ställer mig själv frågan, undrar hur jag kan sakna.
Och hur jag än letar, så finner jag inget svar.



Det skrämmer mig, gör mig så otroligt ledsen, att orden "ju smalare desto bättre" på något sätt alltid kommer vara inpräntade i mitt huvud.

Ridningen avklarad.
Skäms på dem som påstår att ridning inte är träning. Idag rann svetten vill jag lova!

Så fort jag klev innanför dörren här hemma kände jag en bris av ångest nå mig.
Instuderingsfrågorna, anteckningarna och det utdelade materialet låg på soffan och stirrade på mig. Gav mig kalla kårar. Jag måste plugga. Men jag orkar verkligen inte.

Jag får antagligen MVG i psykologi B - dagens glädje.

Jag fick MVG på senaste matteprovet (32/33 poäng till och med) - dagens lättnad. Höll tummarna för minst ett VG, så att jag på så vis skulle slippa skriva nationella provet.
Men nu har jag istället beslutsångest. Ska jag kanske skriva nationella provet i alla fall, hum... Får jag MVG på det så blir det ett MVG i slutbetyg. Men hur stor är chansen, ärligt talat?!?!
Kluven är bara förnamnet.

"Nöj dig med ett VG upprepas i mitt huvud". Men frågan är om det inte är värt att endå försöka. Dock har jag nada tid till att repetera hela matte C-kapitlet. Inte direkt en bra utgångspunkt för att kunna skriva max på det.

Samhällsekonomiprov imorgon - dagens nervositet, stress och panik.

Jag, Linus, Hanna och Micke gör förövrigt kanske entré i en Rolls Royce på balen. Den ni!

Imorgon har jag prov i samhällsekonomi. Woho.
Jag kan en del frågor, men långt ifrån alla.
Jag är nervös.

Idag har jag tre lektioner, sen ska jag hem och plugga.
Dagens avbrytande aktivitet blir ridningen. Längtar lite!

24 ynka dagar kvar till studenten. GALET!
Om exakt sju månader blir jag 19 år. Haha, frågan är varför jag inte längtar lika mycket nu som jag gjorde innan 18-årsdagen?

...och jag kunde inte låta bli att kommentera:

"Jag, som också är gymnasieelev och tar studenten i år är fly förbannad över att vi verligen komma hamna i skymundan och samtidigt mitt i stressen den 6;e juni. Som sagt, varför inte fira att vår stad fyller 350 år (wow!!! med ironisk klang) i oktober? Kan inte vi som slutar gymnasiet få känna oss som festens mittpunkt ens på vår sista dag? Och tro inte att det kommer bli mindre fylla för att fler aktiviteter är planerade. Studenten är lika med alkohol, så är det bara. Och jag tänker dricka, men jag lär även gråta för att kungen, vikingaspelen och konserter får mer uppmärksamhet än jag. Sorgligt är vad det är."

Just nu hatar jag mina benhinnor. Riktigt mycket hatar jag dem.
Endast 5 kilometers jogging lyckades jag med, sen sa mina arma ben ifrån. Jahaja, det var den motionen. Bättre än ingenting i och för sig, men surt var det!

Samhällsekonomi var det ja. Som jag inteinteinte vill plugga. För tillfället känns det ändå inte som att jag lär mig någonting. Nervös börjar jag bli också. Nervositet+stress = dålig kombination.

Äsch, bäst att försöka i alla fall.

Jag kan inte dansa vals!!!
Så, nu är det nedskrivet också. Dansträningen idag gjorde mig genast mer nervös inför balen...

Sex and the city är förövrigt världens bästa serie, typ. Den slår alla tråkiga "komediserier" som man tydligen ska skratta så mycket åt. Scrubs, Vänner blablabla kan dra något gammalt över sig.
SATC it is, därför ska jag se ett avsnitt för att försöka finna motivation till att plugg. Wish me luck!

Eftersom mamma drar till Barcelooonaaa inatt så behövs det storhandlas. Jisses, jag och mina kära syskon har lägenheten för oss själva. Synd att helgen är förbi, annars hade en fiesta suttit fint!
Hursomhelst, storhandling var det. Och jag behöver övningsköra, därför sticker jag iväg på en biltur med mami nu. Håll er inomhus!

Efter cirkus 11 timmars sömn ringde mobilen. Nu har jag sovit ikapp och är utvilad.

Sitter här, framför dumburken, och äter frukost. Innan kära skolan börjar ska jag hinna med lite samhällsplugg och i eftermiddag blir det ännu mer. Känns ganska förjävligt att mitt slutbetyg hänger på det här provet.

Måste ju visa en liten bild på skruttan Tilda:

Längtar tills jag får träffa sötnosen!

Tack Isabell för din fina kommentar!

Jag tränade efter jag jobbat färdigt. Det var mer än värt!
Nu är jag dock helt slut. Har precis fått i mig lite mat och ska sätta igång med plugget. Jag planerar att sova i tid, för imorgonbitti ska jag upp tidigt!

Devalvering, marknad, investeringar, realkapital, knapphet, inflation ochsåvidare...

Igår vaknade jag 10.30 av att mobilen ringde.
Idag vaknade jag 10.56 av ett sms.

Undrar hur länge jag hade kunnat sova. Morgonpigga Amelie är inte så morgonpigg längre. Förhoppningsvis beror det endast på att jag har varit uppe way to länge de senaste kvällarna. Eller, snarare nätterna.
Jag har dock haft trevligt. De alldeles för sena nätterna har varit värda guld.

Idag måste jag försöka plugga, vilket inte lockar ett dugg.
Idag ska jag värda, vilket inte heller lockar ett dugg.
Idag ska jag kanske träna, vilket lockar något förjävligt.

Imorse skrev jag mitt, förhoppningsvis, allra sista matteprov. Känslan när jag lämnade in var ganska ljuvlig.
Min käre samhälls-religions, IR- och historialärare (nils of course) påstod att "du kan nog det där ganska bra" när jag kollade igenom frågorna till det apstora provet på onsdag. Jovisst, han får väl tro det. Alla papper som ska läsas på väger typ bly och jag är sjukt ointresserad av samhällsekonomi. Vad får honom att tro att jag ska prestera väl? Jisses, jag känner att jag har lite press på mig.

Nog med plugg.

Efter skolan stack jag till gymet och körde intervaller på löpbandet, lite magstyrka och sen stretch.
Stress hem, dusch och vidare till rinmans bal. Jag började som sagt gråta när min fina Martina kom. Vacker är bara förnamnet!

Nu har jag ätit alldeles för mycket naturgodis och mår illa. Strax blir det en sväng till han som vann SM-guld i armbrytning häromveckan. Woho, jag känner en kändis. Typ.

En kär vän, som jag känt största delen av mitt liv, rörde om i mitt lilla huvud igårkväll. Eller rörde om kanske är fel, men hon satte igång lite tankeverksamhet.

Jag längtar efter den dag då jag, med 100 % säkerhet, kan påstå att jag har lämnat mitt förflutna bakom mig. När jag kan acceptera att min själ för alltid kommer att vara ärrad. När jag kan acceptera att såren har läkt, men att ärren alltid kommer finnas kvar.
Jag längtar efter den dag då jag slipper ha mat och träning i skallen, då det istället kan bli något avdramatiserat i min vardag. Då jag kan förflytta fokus på helt andra saker, sådant som får mig att må bra.
Jag längtar efter den dag då jag känner mig stolt över den jag just är. När inga nedvärderande tankar om mig själv existerar. När jag inte blir lika påverkad av dagens media och ideal.

Jag längtar efter den dag då jag inte bara kan se det vackra i andra, utan även det vackra i mig själv.

Man kanske måste släppa taget om den man en gång varit,
för att kunna bli den man vill vara.

Idag har jag
pluggat matte (tack bror!)
tränat (30 minuters effektiv löpning på bandet, ben- och magstyrka, stretch)
köpt biljett till studentfesten (det är näääära!)
haft två lektioner
pluggat
promenerat med underbara vänner
pluggat

Nu har jag svarat på alla instuderingsfrågor för hand och skrivit rent dom på datorn. Kanske lär jag mig en del utav det! Om exakt en vecka har jag det, förmodligen, mest omfattande provet under hela min gymnasietid. Shitmanshit!
Hursomhelst har en hel del plugg blivit gjort idag, imorgon blir det att studera matte. Har förhoppningsvis mitt allra sista prov i matte C på fredag, hur ljuvligt?

Nej, fytusan vad jag är bra. Nu blir det glass!

Imorgon är det en ynka månad kvar. Berget av plugg återstår också, tyvärr.
Idag blir det skola, plugg och ridning.

Tjing!


Du är alldeles för långt borta.

Jag behövde svettas, behövde ta ut mina aggressioner på boxningssäcken. Behövde göra de jobbiga armhävningarna. Jag behövde det verkligen.

Nu sitter jag och tar det lugnt i soffan, middagen är i magen och jag ska strax ta tag i lite plugg. Det lockar inte mycket vill jag lova, men ack vad det måste göras.


32 dagar kvar.

Högtidstal - check
News article - check

Om jag kan andas ut nu? No way!
Eftermiddagen kommer gå åt till plugg, plugg och ännu mera plugg.
Dock ska en liten paus göras, med hjälp av ett pass cirkelgym!

Idag gav jag mig den på att ta mig ut till hällby genom en joggingtur. Solens sken var äckligt varmt och efter gårdagens cyklande på 4 mil var inte benen så explosiva direkt. Men jag kom fram tillslut. 7,5 km, inte på någon höjdartid direkt, men jag gjorde det! Känslan efteråt var, som alltid, ljuvlig :) Kaffe satt riktigt fint efteråt om jag säger så.

Allt går, bara man vill!

Är det inte svårt att definiera "liv"?

Det gör ont inuti liksom.

Redan maj månad och vädret kan inte vara ljuvligare!
Jag har tillbringat större delen av dagen ute i solskenet (funderar fortfarande på varför jag ens försöker bli lite brun, solen tar ju inte på mig?!). Anledningen är nog för att det är så grymt skönt. Utomhus är det lättare att finna motivation till att plugga, vilket alltid är positivt.

Hur som helst, snart ska jag ta bajken ut till sundbyholm. Rekarnes bal ska beskådas!

ps. Stephan är i SM-final !!!