Min tisdag har varit bra :) Men nu är jag verkligen helt slut.
Stefan körde slut på mig under cirkelgympasset, hela jag skakade efteråt. Shit! Och vad som skulle bli en mysig promenad med den store svarte Ludde, blev mer en brottningsmatch. Svettigt, minst sagt. Därefter blev det en hopplektion, jihaa så roligt det var!
Men nu är jag som sagt ganska trött.

Nu blir det AA, sen sängen. Imorgon ska jag upp tidigt, då blir det att sitta på ryggen istället för att gå bredvid. Morgonmys i stallet står på schemat helt enkelt :)

Sängen lockade något oerhört imorse, värmen under täcket bad mig att stanna men jag hade inte tid. Nu har jag ätit frukost, packat och förberett inför dagen (skola, modevisning, plugg, träning, promenad med Ludde och ridning). Lite privatekonomi måste göras innan den kära skolan börjar, jippie...

Ge mig sol, slagstaglass, ljusa sommarkvällar och en grillad majskolv. Typ

JAG
ÄR
SKOLTRÖTT

Detta måste uppmärksammas!
Jag har aldrig känt något liknande. Min hjärna känns alldeles tom. Jag vet knappt vad vi har att göra i skolan och min käre bror kan nog intyga att jag inte har alla hästar hemma (med tanke på hur sämst jag är på matte). Jag känner för att gosa ner mig i soffan och slappa tills studenten. Men icke!

JAG
ORKAR
INTE
GÅ
TILL
SKOLAN

Jag vet, jag borde inte klaga. Hey, det är drygt två månader kvar tills jag får springa ut. Men ska jag vara ärlig så känns det som en smärre evighet. Ge mig lite hjärnceller någon? För jag känner mig ganska iqbefriad för tillfället.

Redovisning sikhismen, inlämning privatekonomi, redovisning psykologi och matteprov är vad jag har att se fram emot denna vecka. Skjut mig! Jag är sjukt förvånad, tänk att jag också kunde bli skoltrött..

Som tack för mina två år i distriktsstyrelsen fick jag
en liten bok, "slumdog millionaire", som jag ser fram
emot att läsa! Jag känner mig lite mer fri nu,
skön känsla.
Högmässan var lång, men trevlig. Höjdpunkten var en kram
av gubben i bänken bakom mig.
Det var en ärlig kram vill jag lova, ingen tafatt klapp
på axeln utan att riktig jäkla omfamning.

Jag genomled cirkelgympasset.
Tredje varvet kan kallas pain, som att springa en
brant uppförsbacke. Men det kändes ljuvligt efteråt, såklart.

Det är inte bara kaffe som jag suktar efter i princip hela tiden.
De nya läkerolsorterna finns i mitt huvud jämt.
Udda, jag vet men de är ju så sjukt goda.

Och så var helgen snart över. Igen.
Snart ska jag bege mig till kyrkan, för sista delen av årsmötet. Högmässa och lunch blir det också, varefter jag beger mig mot friskan. Värdning och cirkelgym (70 minuter, kill me!) väntar.

Jag har blivit ganska beroende av kaffe, inte bra. Men gott!

Vad är meningen med livet?
Är det att uppnå lycka, eller att vara älskad? Att älska?
Eller är meningen med livet att tjäna hur mycket pengar som helst, med hjälp av en strålande karriär?
Kanske är det att träffa någon man vill dela sitt liv med, bilda familj, bygga hus, köpa hund…

Just idag funderar jag vad mina mål med mitt liv är. Jag har vridit och vänt, hur många gånger som helst. Det finns så otroligt mycket jag vill hinna med, innan min tid här på jorden är slut.
Idag längtar jag efter att ta studenten, med hyfsade betyg. Jag ser fram emot en dag med glädje och kärlek.
Vad händer sedan?
Många dagar av den sommaren som kommer härnäst kommer jag att spendera i den vackra staden Strängnäs. Jag ska, för första gången i hela mitt liv, arbeta och ha en egen inkomst. Efter sommaren kommer jag förhoppningsvis ha kommit underfund med vad jag vill göra under hösten.
Jag ska antingen plugga på högskola/universitet, jobba (finns det arbete för en outbildad 18-åring i den här förbaskade lågkonjan?) eller resa.
Idag känner jag för att ta första bästa (billigaste) planet till min älskade syster down under. Imorgon kanske jag är hur taggad som helst för att studera till socionom på Mälardalens högskola, eller så letar jag febrilt efter lediga jobb på platsbanken.

Jag känner viss oro, en viss ängslan. Framtiden skrämmer mig en aning. Tänk att jag snart står där på flaket och skriker av lycka, snart har sommaren 2009 blivit ett minne blott, snart fyller jag 20 år. Tänk att jag ”snart” är pensionär. Det är lite skrämmande att det är omöjligt att trycka på någon sorts pausknapp. Tiden går för fort ibland, det finns så mycket man skulle vilja hinna med.

Ett av mina mål är att lägga mer energi på min insida, än min utsida. Jag skulle vilja kunna sluta mina ögon en kväll och se tillbaka på en dag utan den minsta uns av ångest. Jag skulle vilja vakna till en ny dag, se mig själv i spegeln och vara nöjd över den som ser tillbaka på mig. En dag vill jag älska min insida så pass mycket att det är omöjligt att hata utsidan.
 
Jag vill uppleva.
Jag vill lära mig att acceptera mig själv.
Jag vill få kunskap.

Det finns så mycket jag vill, framtiden har mitt liv i sina händer.

Under hela dagen har jag gått runt som i en dimma. Jag vet inte vad anledningen är och kan inte heller sätta fingret på känslan som har infunnit sig. Man kan nog säga att jag har varit nere. Deppig, orkeslös. Sen har jag känt mig stressad också, utan någon vettig anledning. Jag vill kalla min fredag en skitfredag, trots massor av älskade vänner runtomkring (love you guys). Jag han träffa min hjärtevän en snabbis också, GB forever.
Inget festande blev det för min del, istället sitter jag nu och kollar på tv med min mami, äter naturgodis och bara tar det lugnt.

Imorgon måste jag gå upp tidigt, för en hel dags möte. Jag känner inte alls för det.

Fytusan var glad jag är över att jag har en helt okej sångröst. Idag kom jag till kyrkan fem minuter innan mässan skulle börja. "Kan du inte sjunga ikväll?". Jomenvisst. Jag kunde inte texten, men det gick bra att sjunga i alla fall :)

Ps. mitt rum ser inte det minsta bättre ut. Min nya tidning, tv;n och spotify var tydligen mer intressant. Städningen får jag ta...en annan dag.

"just so you know, när nån frågar hur det är mellan dig och mig då svarar jag ingenting, hon är som hon är kommer aldrig förändras, inte värt att lägga ner tid och energi på det, det bara är och så får det vara, jag orkar inte vara osams, hon är inte värd det "

Sådär svarar du när någon frågar hur det är mellan oss.
Det är aldrig någon som frågar mig hur det är mellan oss, jag vet varför - de bryr sig inte.

En del skulle säkert inte gjort som jag, om de haft tre timmars håltimme innan lunch:
Jag gick hem, laddade genom att äta ett äpple, bytte om och stack ut på drygt en halvtimmes joggingrunda. Solen lyste, jag kände mig stark (särskilt under de sista 10 minutrarna då jag körde lite intervaller, hehe). Gaddäm vad jag vill förbättra min kondition, tråkigt att man är så otålig bara. Helst vill jag att det sker nu.

Musikalen var helt okej. Cissi var dock hur bra som helst. Lika proffsig som jag hade förväntat mig. Den sångrösten säger jag bara. Rysningar!

Ikväll blir det städning av rummet, lite plugg och mässa.

Mitt rum ser rent ut sagt förjävligt ut. Idag blir det städning (vilket jag hatar mer än mycket, men känslan efteråt bringar ofta en skön känsla). Som sagt, det finns även en del plugg som jag behöver ta tag i.

Solen lyser idag igen, hurray!
Idag blir det att kolla på Cissi i musikalen Ringo :)

Se den. Bara se den! En läskig mordgåta och en svinsnygg huvudrollsinnehavare. Noomi Rapace får mig att vilja lyfta skrot på gymet. Vältränad kvinnor är vackert.

Nu har jag haft dokumentet öppet i två timmar. Under denna tid har jag skrivit två meningar. Jag känner inte alls för att plugga, inte skriva en diktanalys i alla fall. Men den kommer bli gjord, snart så. Kanske inom några timmar. Kanske i eftermiddag. Eller imorgon.. Ja, imorgon låter bra.

Snart ska jag ringa min älskade syster, på andra sidan jorden.
Sen ska jag bege mig ut i vårvädret (och förtränga att det är kyligt i luften) på en joggingtur.

Korta skoldagar är ganska mysigt. Idag har jag 70 minuters mattelektion, endast och ikväll blir det bio!

Aaah, lägenheten är tom. Jag är ensam. Jag älskar tystnaden som infinner sig. Endast jag, ingen annan.
Nu ska jag äta krämig yoghurt och kolla på andra avenyn.

Sen ska jag somna, i min ensamhet.

Strax - promenad
Under dagen blir det skola, fika, plugg, ridning och Andra Avenyn.

Strax innan kl 14.00 begav vi (Anneli, Filippa och jag) oss ner till stan. Där mötte vi upp Angelica (stoooor mage, hihi!) och vandrade till lagersberg. Ett telefonsamtal senare och jag mötte upp ALarsson för ännu en promenad. Kl 17.00 steg jag in i värmen. Cirkus 3 timmars promenad blev det alltså idag.
Behöver jag nämna att thaimaten smakade oerhört gott efter allt traskande? Och jag som tänkte träna cirkelgym idag, no way. Jag har fått tillräckligt med motion, minst sagt.

Ikväll blir det promenad, skitsnack, morötter+dip och tv-tittande med min pippi. Lovely!

Innan veckan är slut ska bl.a detta hinnas med:

• Lunch+promenad med Anneli och lilla Flipp
• Cirkelgym x 2 (kanske x 3, haha)
• Ridning
• Kvalitetstid med hjärtevän
• Bio (Män som hatar kvinnor) med P&P
• Musikal
• Fest (woho, sa någon tequila?!)
• Distriktsårsmöte
• Värdning

Sen blir det skola och plugg såklart, för vad vore jag utan dessa två?

Nu ska jag laga kesoplättar :)

...är manligheten personifierad.


Du kanske vill gifta dig med mig, snygging?

Jag kan väl inte rå för att jag har (och har haft under många år) en smärre crush. Åldern har faktiskt ingen större betydelse. Så det så.

Jag blir alltid lika fascinerad över hur lätt ett mående kan förändras.
Imorse vaknade jag och mådde rent ut sagt skit. Huvudvärk, seg till tusen och trött på allt. Degade framför datorn hela förmiddagen och släpade mig ner till friskis efter lunch.
En promenad i snöslasket (what?) fick mig dock att må betydligt bättre. Efter lite thaimat och blogghjälp åt bror så har nu ett lugn infunnit sig.

Jag klarar allt, bara jag vill.

"Det finns ingen som kan göra någonting, om du själv inte väljer att göra det"

Det är slut på den här skiten nu, en gång för alla. För innerst inne vet jag ju så väl...

Idag är jag barnvakt.
Det blev en tidig morgon (06.00!). Jag och Axel har lästboksnytitnäsankollattellitubbiesbusat. Fullt upp alltså. Nu sitter jag och smuttar på min varma choklad, medans lillkillen ligger i sin säng och jollrar. Snart somnar han nog, haha!
Jag hade planerat att ta en promenad i eftermiddag, men tji fick jag. Föräldrarna glömde att lämna en nyckel, så vi är fast i lägenheten. Kanske traskar jag för mig själv senare under dagen, vädret är ju lovely idag igen!


Mumma

Efter att jag ursinnigt lämnat in mitt buddhismprov (jag fick total black out och nu hatar jag Buddha, verkligen), gick jag hemåt och fick plötsligt för mig att sticka ut och jogga. What liksom? Jag, jogga, bara sådär? Det var cirkus ett år sedan jag var ute och rörde på apostlahästarna, på något annat sätt än promenader. Hursomhelst, efter lite tvekan övertalade jag mig själv i alla fall att försöka. Stupade jag efter några meter så var det väl bara att vända hemåt igen. Men sepåfan, jag var ute i hela 30 minuter och hann med en relativt lång runda dessutom. Det allra bästa var hur härligt det kändes, under hela joggingturen. Solen lyste, det blåste sådär lite lagom och jag fokuserade endast på mina egna andetag. Härligt helt enkelt!

Nu har jag tagit en dusch, fixat iordning mig och ätit lite. Snart blir det musikcafé och därefter öppet hus hos fröken Åhlin.

En morgonpromenad med soluppgången som kompanjon blev en bra start på dagen. En frukost innehållandes mezeyoghurt blev pricken över i;et!
Idag står det projektredovisning på schemat (haha säger jag bara) och i eftermiddag ska jag sätta mig på ett café och plugga buddhism, för imorgon är det prov och jag kan inte direkt så mycket som jag borde kunna.

Idag är ingen vanlig dag för det är Beas födelsedag.
Och inte vilken födelsedag som helst. Bruden fyller systemet.

Grattis girl!

Jag har övervägt ett beslut väldigt länge. Innerst inne har jag kunnat förändrat för längesen, men jag har inte varit 100 % säker. Idag fick jag nog av den här skiten.
Idag vände jag kroppsidealet ryggen. Kanske bara för en sekund, men jag ska minnas att jag i alla fall tog steget.
Detta för att jag inte längre orkar ödsla en massa tid på att äta bra och lagom eller träna det som är effektivast. Jag gör hellre det som faller mig in, med samma medvetenhet som förut. Jag har insett att jag inte tjänar någonting alls på att fixera och kontrollera. Sånt är skit.
För varje dag växer jag i mig själv och känslan ger min kropp lättnad. Jag har kommit en lång bit på min väg tillbaka. Jag är starkare nu än förr.

Solen lyser, snart blir det en promenad. Lovely.
Övriga planer för denna onsdag;

• Skola
• Lite hjärnskrynkling
• Cirkelgym
• Middag i kyrkan
• Buddhismenplugg

Redovisningen gick hyfsat.
Jag fick mvg på mitt hinduismprov, woho!
För en sekund, när solen sken på mina ögon, kände jag glädje och stolthet över att vara den jag är. Jag uppskattade livet för en liten stund. Härlig känsla.

Idag känns det som vår. Låt den stanna!!!

Ikväll ska jag äta mezeyoghurt och min egenkomponerade müsli.
Sen ska jag rida.

Nu har jag kastat ihop något som ska likna en powerpoint. Kanske blir dagens redovisning godkänd i alla fall. Jag hatar ostrukturerat och stress.

Stilanalysen och filosofireflektionen avklarade!
Klappar-på-min-axel. Men jag kan tyvärr inte andas ut för den sakens skull, utan får ladda för att ta nya tag. På fredag är det religionsprov och jag har några andra reflektioner att skriva på. Jag ställer mig själv frågan hur jag fungerar när jag förmodligen tänker börja plugga efter sommaren. Kunskap är nog drivkraften och lågkonjunkturen som råder...

Snart blir det promenad med pippi!

JAG SKA JOBBA I SOMMAR.
JAG KOMMER HA EN INKOMST.

JAG ÄR GLAD!

Träningsvärken är ett faktum. Att ta sig ur sängen var en pina, samma sak att sätta sig på toaletten. Men jag känner ändå att jag tagit i ordentligt och sådana muskler som jag inte trodde fanns... de finns med all säkerhet!
Magen är dock i obalans, det kom liksom på köpet. Alldeles för mycket mat är bra när man tränar en hel helg, men kanske inte alltid. Haha! Det är skönt med ny vecka och nya möjligheter!

Nu har jag just ätit upp min frukost, ska fixa iordning mig lite sen sticka iväg till Stränkan för en liten träff.
Resten av dagen kommer gå åt till skola och plugg (måstemåstemåste!!!).

Jag dömer dig inte...

Jag måste äta lite mindre, eller åtminstonde äta nyttigare. Allt som verkar bra kan jag stoppa i mig, det andra är lika bra att hoppa över.  Jag måste träna oftare, mer variationsrikt. Svart kaffe innan morgonpromenaden sägs öka förbränningen, likaså starkt kryddad mat. Kolhydrater gör mig fet. Inget käk efter kl 18.00, för att minska risken för viktuppgång.

Frågan är hur många, även jag inräknad, orkar leva ett liv liknande detta?

Jag har äntligen kommit till insikt. Om det är gudarna jag ska tacka, mina nära och kära eller kanske rent utav mig själv vet jag inte. Men jag är otroligt tacksam över att jag nu har förstått. Mitt liv är så oerhört värdefullt. Det är någonting dyrbart, något viktigt. Mitt liv är inte värt att slösa bort på onödiga tankar och låta en fixering vid mat och träning influera varje dag. Jag står inte längre ut med det. Jag vet själv att det inte spelar någon roll hur lite jag äter eller hur mycket jag tränar, så länge jag inte ser någon glädje i det. Det är en jäkla skillnad på att äta när man är hungrig och träna för att man verkligen känner en längtan efter att ta i och svettas, än att utsätta kroppen för skada.
I helgen tränade jag fyra pass och såg fram emot varje, något så grymt mycket.
I helgen åt jag som en häst, för att min kropp behövde det. Jag såg ingen som helst anledning till att äta ytterst lite, för att på så vis kanske lyckas bli av med lite fett runt magen.
Jag tror inte att jag blir älskad mer om jag strävar efter att bli minimini i kroppen. Inte heller behöver jag vara orolig för att bli mindre älskad om jag så rullar fram. Det vackraste på oss människor är inte utsidan. Det vackraste sitter inte i muskelvävnadena eller fettprocenten. Det vackraste finns på insidan, i våra hjärtan.

Jag är inte fri från ätstörningen än. Men så länge jag låter onödiga tankar få spendera tid i min hjärna, så finns det ingen chans att jag blir mig själv igen. Jag uppskattar hellre det positiva med mig själv, än fokuserar på allt det sämre. Mina ridlår kommer till exempel alltid finnas, oavsett om jag vill det eller inte. De ger ju blanka fan i om jag trivs med det smått dallrande fettet eller inte, vilket jag också borde göra. Men visst är det svårt. Och livet måste få vara hur svårt som helst vissa stunder, för att man lättare ska kunna uppskatta glädjestunderna. Vad jag är allra bäst på, är att vara mig själv och det vill jag fortsätta med. Men jag orkar inte må dåligt, orkar inte få kortslutning i min arma hjärna gång på gång. Jag tänker lära mig att älska och uppskatta mer. Det vinner jag på i längden.

...men hemma bäst. Definitivt.

Helgen har varit riktigt trevlig :) Mycket träning har hunnits med och träningsvärken jag lär få imorgon kommer nog inte vara att leka med. Under dagens cirkelfys och afrodans blev det skönt svettigt. God mat, bra sällskap och föreläsningar (en med Malou von Sivers, woho!).
För tillfället känner jag mig ganska mör i kroppen, vilket är förståeligt.
De två senaste dagarna har fått mig att inse hur mycket jag älskar träning och att det inte är någon fara att mumsa i sig lite hallonpaj och vaniljsås (behöver jag säga att jag var sjukt stolt efter att jag ätit en hel portion, utan någon som helst ångest?). Det blev vit pasta idag också, gott vare! Jag har kickat hela helgen. Kickat och njutit över att vara starkast. Livsglädje har smyckat min helg och jag är tacksam.

Nu ska jag plöja igenom 139 blogginlägg, sen slappa och plugga hela kvällen!

Väskorna är packade.
Frukosten är i magen, likaså åksjuketabletten.
Jag håller på att somna om...

En promenad till stan snart, sen en tråkig biltur.
Stockholm here I come!

Lina Lundin har dansskills så det heter duga.
Mina sexy ladies är förjävla bra.
Imorgon ska jag gå upp kl 06.00.

Gonatt!

Dagen blev inte som jag hade hoppats på. Tack Paula för att du lyssnar, försöker att förstå och för att du vill finnas vid min sida. Du betyder mer än vad mina ord kan förklara. Du är kärlek darling.

För tillfället känner jag nervositet, stress och förväntan.
Jag är nervös för att jag hatar att åka hemifrån, för att jag ska glömma något viktigt av min packning och för att jag inte ska orka med att träna under helgen.
Jag är stressad på grund utav skolan (utan att jag egentligen borde vara det). Plugget måste tas med till Stockholm. Om jag får tid över kanske jag skänker det en tanke.
Mest av allt är jag dock förväntansfull. Imorgon bitti, kl 07.00 för att vara exakt, beger vi oss mot huvudstaden. Min helg kommer bestå utav ett mixpass (spinning+gympa+gymträning), stavcross (powerwalk med stavar+funktionell styrka), cirkelfys (dör jag under helgen så är detta pass orsaken, jag lovar), afrodans och två föreläsningar. Jag håller tummarna för att helgen blir riktigt rolig, svettig och lärorik!

På söndagkväll behöver jag tyvärr plugga.. Äsch, nu slänger jag iväg de förbannade tankarna och försöker se lite ljusare på tillvaron. Snart blir det lite lax, sen vidare mot Västerås!

Förvånande nog vaknade jag av mig själv riktigt tidigt imorse och nu, en promenad senare, sitter det riktig bra med en grötfrukost.
Idag blir det skola (09.30 - 15.40), hem för lite plugg och middag, sen vidare till Västerås för Linas dansuppvisning/projektarbete :)

Nu - skola

Diskussionen med konfirmanderna gick riktigt bra, likaså mötet. Plugget blev det sisådär med. Äsch, det hinner jag också med... någon gång.
Jag finner styrka i min tro. Mer nu, än aldrig någonsin förut. Att få knäppa mina händer, sjunga med i vackra psalmer, tända min två ljus och dela bröd och vin med likasinnade - det är gemenskap för mig.

Hade det inte varit för min kväll i kyrkan, så hade nog tårar runnit på min kind nyss. Den stress jag känt de senaste dagarna resulterade i ett sug efter allt (och då menar jag allt) ätbart. Jag orkade inte stå emot, men vad gör det om hundra år? Nu gör min mage ont och visst hade jag kunnat handlat annorlunda. Men det är redan historia. Alla gör vi misstag, jag är ingen superwoman liksom.

Nu ska jag försöka sova, för att orka upp tidigt imorgonbitti. Natti!

En känsla av ångest gnager inuti mig. En annorlunda ångest. Det är en ångerfull Amelie som skriver.
Vill bara gråta, kastar skit på mig själv.

Äsch, det tjänar ingen till. Alla gör vi misstag och jag är inte mer än mänsklig.

För tillfället sitter jag och sorterar+kopierar bland mina msnkontakter. Jag kan ju inte använda mig att mitt Pettersson-ID längre. Ut med det gamla och min med det nya. Men processen är lite långtråkig, om jag säger så..

Idag blir det skola, plugg, föreläsning/diskussion/redovisning i kyrkan för de små konfirmanderna. Därefter planerar jag att stanna kvar hela kvällen - längesen nu!

Tjing!

Jag har en känsla i kroppen, som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Träningen gick bra, nu är jag sådär skönt trött och ska försöka lägga mig i tid idag.
Jag borde ha pluggat, men jorden går inte under för att jag slarvat. Jag borde ha ätit ett (underbart gott) äpple mindre, men det gör inget!
Man borde glömma alla måsten och försöka ta dagen som den kommer lite mer. Acceptera de felsteg som tas, för det kommer bli så många fler. Låt de tårar som vill rinna, rinna. Känner du för att skratta, gör det med hela kroppen. Slösa din glädje på andra, det uppskattas. Jag lovar.

Positiva Amelie håller sig kvar på banan. Lovely!

Jag spritter utav energi, samtidigt som jag känner mig ganska dåsig. Jag antar att det är lite kaos i min hjärna. Dagen har bestått av mycket intryck, tankar.

Sandra och Simon fick idag en son. Välkommer till världen, Melvin!
Jag heter Amelie Baung, what liksom?!
Jag är grymt peppad inför cirkelgymet ikväll (hjärtevännen ska med också, vilket bara gör det hela ännu bättre).
Plugget känns inte sådär onödigt att göra, som det annars brukar. Kunskap är något bra!!!

Jag blir ju snurrig i huvudet! Ikväll ska jag varva ner med min underbart goda paj, slappandes i soffan.

Happyface på mig, Amelie Baung. Jävlar av annorlunda.
Kom precis på att jag ju måste lära mig en ny underskrift, byta ut passet, legitimationen. Haha! Men det är det värt. Jag är inte längre en Pettersson, wohoooo!

Vissa händelser, eller man kan nog kalla det dispyter, får mig att sätta upp andra mål. Endast för att visa att jag också kan. Mot alla odds. Jag tror du är en av få som verkligen kan göra mig förbannad, utan minsta ansträngning. Det är som att du alltid har någonting omkring dig, som påverkar mig så in i norden. Men idag tänker jag inte gråta några tårar, aldrig att jag gör!

It's sad, so sad
It's a sad, sad situation
And it's getting more and more absurd
It's sad so sad
Why can't we talk it over?
Always seems to me
Sorry seems to be the hardest word

...för det är så mycket enklare.

"If you can dream it, you can be it"

Några frukter för mycket, men vad gör det om hundra år, egentligen?
Frukt och grönt är bra. Tyvärr pallar inte min mage den stora andel fiber som äpplen innehåller. Attans att det ska vara så gott. Äsch, den här magvärken lär försvinna efter den promenad och det ridpass som kvällen har att erbjuda.

Trots att det känns som att jag är gravid i 7;e månaden, så är jag stark idag. En förjävla skön känsla, vill jag lova! Det är ganska fantastiskt hur mycket man vinner på att tänka positivt, även när det känns som om livet är emot en. För att citera en viss Filly; "think positive, stay strong, be yourself". Hädanefter ska jag försöka, till 100%, att se lite ljusare på framtiden. Även när allt känns åt helvete, så ska jag åtminstonde försöka.

Inga onödiga tankar ska få förstöra min tisdag, det är ett som är säkert.

A wish changes nothing. It's desicions that changes everything.

Träningsvärken är ganska vag, lite diffus. Jag håller tummarna för att den inte slår till imorgon, för då ska jag köra cirkelgym igen! Jo, jag blev lite in love igår...
Idag blir det skola,  lite plugg ( ett försök till i alla fall), ridning och AA med Paula :)

På vägarna i natt
kan jag hålla mig för skratt
Mitt leende som sköld
mot tårarna som föll

Tiden rusar iväg när vi tillbringar tid med varandra. Samtalsämnena är så annorlunda för mig, men de är underbara. Det vi pratar om är något jag borde diskutera och reflektera kring oftare. Vi är lika, mina tankar skulle lika gärna kunna vara dina. Och vet du, det lättar att veta. Jag vet att jag inte är ensam om mina mardrömmar, med mina dåliga dagar och den förjävliga ångesten. För jag har dig, du som förstår utan att jag ens behöver förklara.

Du har fått mig att inse hur oerhört viktigt drömmar är. Jag har aldrig tänkt i liknande banor förut, men jag är glad över allt det här nya. Jag har fått nya krafter, nya förhoppningar och en helt annan syn på min egen framtid. Idag kom jag till och med på mig själv (när jag stod och slog det allra hårdaste jag kunde på boxningssäcken och svetten rann i princip överallt) med att uppskatta livet en aning. Jag tänker bli nöjd över mig själv en dag. Tänker trotsa all den stress som mitt liv består av. Jag tänker lära mig att älska mig själv. En dag kommer allt detta ske, det vet jag. Kanske tar det flera år, kanske tar det några månader. Men oavsett hur långt bort mina drömmar är, så finns de. Och det är det viktigaste. Medvetenhet är det viktigaste.

Min hjärtevän är tillbaka vid min sida, som jag saknat dig. Det är när man förlorar någon, som man inser hur mycket hon betyder. För under de mörkaste stunderna var jag, ärligt talat, rädd för att aldrig mer få träffa dig.

Jag tänker aldrig, i hela mitt liv, släppa taget igen. Det lovar jag dig och även mig själv. Kanske borde man inte, men jag väljer att säga föralltid. För i mitt hjärta kommer du alltid ha en speciell plats, där kommer du finnas kvar.

Föralltid

Jag är helt slut! Mina händer skakar fortfarande.
Cirkelgympass is the shit. Jag är kär! Så jobbigt, men så skönt!

Nu äter jag mina goda kesoplättar med creme fraiche (och en bit paj, bara för att den var så mumsig). Ikväll ska jag bara ta det lugnt. En slapp kväll känns perfekt!

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när mamma kom hem tidigare idag, med ännu ett paket keso. De två (oöppnade) paketen som redan stod i kylen fick alltså sällskap. Mamma hade tydligen ingen aning om att det redan fanns massvis av cottage cheeese här hemma, haha. För att inte kasta förstörd keso ställde jag mig därför vid spisen och stekte plättar. Oh som jag älskar att laga mat. Middagen är redan klar alltså, bara att värma på efter styrketräningen.
Imorse gjorde jag en ost- och spenatpaj, som jag avnjöt till dagens sena lunch (då magen bokstavligen hade skrikit efter mat i x antal timmar).

Nej, nu ska jag snart ner på stan för lite fika. Sen blir det antingen gymträning på egen hand eller cirkelgym!

Den här veckan ska jag;

• Träna
• Plugga
• Rida
• Kika AA med min hjärtevän
• (förhoppningsvis) åka till stränkan på jobbintervju
• Redovisa ett skolarbete i kyrkan
• Åka på värddagarna på Lidingö (den ni!)

Sen står det skola på schemat of course. Och kanske bio med svägerskan.
För första gången, på något som känns som evigheter, har vi inget prov eller inlämning denna vecka. Det känns ganska konstigt...

Det är såna här dagar jag behöver fler av.
En välbehövlig sovmorgon, långpromenad, middag med mina älskade, ännu en promenad och mys framför tv;n.
Jag älskar när jag mår bra. På vägen hem, i snöregnet, log jag för mig själv. Förlåt för att jag låter min ilska/sorg/ånger gå ut över er, mina nära och kära. Jag hatar när jag beter mig som en idiot.

Jag ska snart lägga mig i sängen, läsa min bok och sen sova. Imorgon är en ny vecka, som jag hoppas blir bra!

Jag tackar John Blund för drygt 10 timmars sömn.

Jag skäms fortfarande. Men jag tjänar ingenting på att tycka synd om mig själv.
Lite bitchlap;ande behövs. Nu helst.

vill höra samma sång 
där allt blir bra imorgon

Ibland känns livet som en lång, utdragen transportssträcka. En väntan på ingenting.
Ikväll är jag sådär pinsamt nere. Gråter för ingenting. Ser ner på mig själv, ångrar.
Jag skäms inför människor som bara vill mig väl. Förlåt mig, förlåt mig tusen gånger.

Jag försöker skoja bort det, men det är omöjligt.

En speciell kyrka får mig alltid att fyllas av massvis av känslor. Sorg, saknad, kärlek. I sommar är det tre år sen. Bästa vän, idag rann tårarna igen. Ibland kommer jag på mig själv att glömma. Minnena känns så långt borta, men ändå nära. Du ska veta hur mycket jag skulle vilja säga dig, så mycket jag ångrar.
Jag är rädd för att en dag ha glömt allt. Jag kommer aldrig förlåta mig själv om det sker, aldrig någonsin.

Vissa stunder blir känslorna så kraftfulla. Det är som att jag inte kan kontrollera mig själv. Men så kanske det måste få vara.

Jag är med och tävlar hos Mini, om ett namnhalsband. Kanske har jag lite tur :)


Under förmiddagen bakade jag ett alldeles för gott bröd. Nu är magen i uppror och jag får skylla mig själv.
Nervositeten har funnit mig, är så orolig för att jag ska sjunga falskt eller fel text. Stackars de som ska lyssna säger jag bara...

På grund av att jag kom i säng så pass sen inatt, hade jag inte direkt förväntat mig att vakna kl 07.00 imorse. Det är surt att jag inte har någon som helst känsla av att somna om. Så nu ligger jag här (framför denna dumburk, of course), har ätit frukost och väntar på att klockan ska bli promenad för mig och P.
Och så var det mina problem att ta en dag som den kommer. Jag klarar inte ens en förmiddag utan att ha nästintill varje minut planerad, jag är ganska sorglig. Jag vet.

Idag blir det som sagt en prommis och ikväll står mässa med efterföljande fest på schemat. Dock får vi se hur det blir med den där festen, något säger mig att jag hellre går hem och slänger mig på soffan än fixar mig för party. Torrbollen Amelie, fortfarande lika sorglig.

Ge mig massor av pengar, så jag kan flytta häifrån. Från den här jävla hålan, från söder.
Jag vill bara dra.

För tillfället känner jag för att supa ner mig.

Hinduismenprovet avklarat!
Äntligen helg igen, vilket känns otroligt skönt.
Ikväll kommer min hjärtevän hit, det ska dippas morötter. Sen ska vi bege oss mot Sylvia för lite socialiserande :)

Imorgon planerar jag att ta det grymt lugnt hela förmiddan, för på kvällen ska jag skämma ut mig i fors kyrka. Ungdomsmässa står på planeringen, och jag är tydligen solist!

Idag ringde min faster, ett litet leende letade sig till mina läppar och jag kände mig, för en liten stund, glad. Kanske lyckas jag få något som kallas inkomst under den stundande sommaren. Då blir jag lycklig. Iår spenderar jag hellre alla sommarlovets dagar inomhus och tjänar pengar, än ligger på en strand och pressar tills jag inte kan bli brunare.

Om jag kunde önska, så skulle jag kunna svänga med en trollstav och ge mig ett bra självförtroende och en självkänsla som var på topp.

Det känns som så mycket nu, trots att det är sjukt lugnt i skolan. Hur ser min framtid ut, vad ska jag göra efter studenten. Kommer jag någonsin bli nöjd över den jag blivit. Det är alla miljontals tankar som får min luft att ta slut.

Jag vet hur man reser sig, hur man går vidare. Men vissa gånger rinner tårarna trots att det är det enda man verkligen inte vill. Idag är en ny dag.

Skola, plugg och värdning står på dagens schema. Imorgon är det prov, usch!

Den 21a mars blir det Västerås för hela slanten. Love you my loved!

Jag hatar kvällar. mat.
Jag hatar att jag nästintill aldrig känner mig bekväm. Hatar prestationskrav. Hatar vetskapen om att jag nog aldrig kommer bli nöjd över mig själv.
Jag hatar att jag ljuger för mig själv. Hatar att min insida är något av det allra hemskaste jag någonsin skådat.

Jag hatar att jag hatar.

Knaperstekt bacon, ostomelett, keso och creme fraiche.

Min feta lunch var fett god.

Igår var det till och med lite roligt att hoppa (rida), vilket verkligen inte hör till vanligheterna.
Efter att jag stressat hem (tack för skjutsen korkofant!) kom Paula och vi kikade på AA :) Vi somnade inte förräns framåt 2 inatt. Men de få timmarna av sömn gjorde ingenting. Love you girl!

Idag ska jag

• Plugga
• Promenera
• Plugga mer
• Fika

"Ju starkare kärlek till Gud, desto mer lossnar världens grepp om människan"

Sepåfan. Jag lyckades (nästintill).
Jag fastnade i skolan i cirkus en timme (madde and jennifer is the shit), varefter jag begav mig hemåt. Nu har jag druckit te och pluggat, med tända ljus. Jag har lärt mig en hel del! Kan en del av målstudiefrågorna! Så nu får jag min belöning - 20 minuter framför älskade dumburken. How lovely?

Snart ska jag ta en promenad till stallet. Ikväll sover min hjärtevän P här, det kommer bli perfekt!

Det är nästan obehagligt skrämmande, hur många timmar jag spenderar framför min kära dumburk varje dag. Ett litet tag på morgonen och ett flertal timmar under eftermiddagen och kvällen. Detta är perioder som jag skulle kunna göra mycket andra saker under. Under tiden jag pluggar används ofta datorn, men verkligen inte till bara plugg. Fönster av msnkonversationer blinkar flitigt, jag kikar runt lite på ansiktsboken, uppdaterar bloggen, läser bloggar. Datorn är något av det allra bästa jag har (haha, det där lät. Jag menar att jag antagligen inte kan vara utan, och då syftar jag på ett stadie som sträcker sig så långt bort ifrån känslomässigt som det är möjligt), men samtidigt något av det allra värsta.

Min dator stjäl dyrbar tid och jag säger inte ens ifrån. Jag blir bara efterklok, till ingen nytta alls. Och som jag och Filly diskuterade igår; hur gjorde man förr? När ingen visste vad internet var..
Jag är ytterst tveksam till att jag skulle starta datorn för att endast lägga ett parti spindelharpan liksom.

Detta tål att tänkas på. Jag kanske borde börja med ett max antal timmar, till slösurfning. Dock kommer det kännas som att vara barn på nytt, då jag och mina syskon fick varsin halvtimme till vårt förfogande, varje kväll. Åh, nu blir jag ju blir alldeles nostalgisk. Jag älskade lunarstorm.se något förskräckligt och blev lika glad varje gång någon skrivit i min GB (haha!) eller kommenterat mina bilder.

Vilka i-landsproblem dagens ungdomar är drabbade av, det är nästan sorgligt. Bara för det så ska jag inte använda min dator ikväll, förräns jag kan (hyfsat i alla fall) alla 10 målstudiefrågor om hinduismen. Och hur sjukt låter inte det? Datorn är min belöning. Men så får det bli!

Det föll olagligt mycket snö över mitt älskade Eskilstuna igår. Hey, när kommer våren?
Ytterst lite plugg tog jag ta i under gårdagskvällen, ska försöka läsa lite i eftermiddag/kväll istället.

Dagens planer

• Skola 08.30 - 14.00
• Plugg
• (Annelie)
• Ridning
• Andra avenyn

Såhär glad/konstig/onykter (you name it) var jag i torsdags

Mmmm, jag åt just en svingod middag = tacopaj med guacamole. Nu är jag mätt och belåten, ligger på soffan och pluggar lite smått. Hinduism står på schemat, har prov på fredag. Skolan flyter förresten på ovanligt lugnt, men jag kommer inte blir det minsta förvånad när nästa våg av plugg anländer. Jag njuter av lugnet som råder (dock gör det mig väldigt rastlös. Vilket dilemma).

Idag har jag haft världens kortaste skoldag (cirkus 5 min), shoppat fina vårskor, en bok och goda teér, handlat och som sagt lagat en riktigt god middag.
Är jag förresten ensam om att uppskatta att traska runt i mataffären, ensam, och handla massa goda grejer? Storhandla är underskattat, utan tvekan!

Ny vecka, ännu en gång,
Vad som ska hinnas med är (för tillfället, listan lär göras längre):

• Plugg (as usual)
• Träffa Annelivännen
• Ridning
• Friluftsdag (body combat & afrodans)
• Fika+plugg med Paula
• Värda 2 gånger
• Examination hinduismen
• Vara solist, ungdomsmässa

I veckan blir Natta och Angelica ett år äldre också :)

Åh, känslan av gruset på asfalten under fötterna är underbar. Det känns som vår i luften, trots den ganska så bitande kylan.
30 minuters promenad var tillräckligt. Nu är jag helt slut! Strax blir det lunch framför let's dance :)


Give me something like this!

Redan söndag. Helgerna går minst lika fort som veckorna. Dagarna försvinner i ett nafs.
Idag ska jag kolla reprisen på let's dance, äta kött till lunch, värda och kolla Beck. Sen överväger jag om jag ska bege mig ut på en lite promenad i solskenet. Det lockar som tusan!

Tjing!