För att stilla min nervositet äter jag, hör och häpna... glass.
Underbart god choklad glass, krokantglass och chokladsås. Yummie. För vad gör det om hundra år?
Mina ridlår och kärlekshandtag kommer nog alltid sitta där de sitter så..

Filmen blev klart godkänd, men inte mycket mer än så. Det enda som saknades var några KENT-låtar, då hade deppfaktorn vart på max. Tårar kom, till och med på min kind. Men boken är betydligt bättre, helt klart.

Imorgon ska jag upp tidigt. Benen ska rakas, en stadig frukost ska ätas och diverse saker ska packas. Bröllopsmässa here I come!

Strängnäs är lovely. Imorse blev det  en mysig promenad, för mig själv. Jag beundrade pampiga villor, utsikten över det  snötäckta  vattnet och snöt mig vareviga sekund. Min morgon var välbehövlig, minst sagt. Min förkylning är dock inte det minsta välbehövlig. Hate it.

Nu har vi skrivit verksamhetsplaner i en evighet, nästan. 15.40 går mitt tåg hem, skönt. Ikväll blir det plugg och kanske ett skönt avslut på min lördag genom "i taket lyser stjärnorna" tillsammans med mina girls.

Nervositeten börjar infinna sig. Imorgon kommer bli en annorlunda, men förhoppningsvis rolig dag. Mina naglar är fina, jag ska bli fin i håret och jag ska bära fina undisar. Och för guds skull, kolla på undisarna. Kolla inte på mig!

Huges!

Vad är det som går in genom Amelie ena öra, och ut genom det andra?
...psykologin.

Min kväll har gått åt till en promenad, tacos och möte. Istället för psykologiplugg. Bra där!
Just det, alldeles för mycket frukt har kvällen bestått utav också. Ännu mer "bra där!"

Jag och krokofant höll ett fyjäkla bra tal på engelskan. We go!
Efter skolan begav jag mig till studion för lite häng och check inför helgens bröllopsmässa.

Nu ligger jag och försöker plugga på den bedrövliga psykologin. För mycket fakta. Jag blandar ihop allt i princip..
Ikväll blir det mezeyoghurt, kanske en promenad, styrelsemöte och fortsatt plugg!

Lite ridlår här. Lite kärlekshandtag där.
Trots dagar utan ångest så är jag inte nöjd med mig själv. Jag tänker inte ljuga, det är bara onödigt.
Självkänslan och självförtroendet måste förbättras. Men jag tror inte på att det är allt.

Oavsett vad alla säger så är det vad jag känner, innerst inne, som i slutändan spelar störst roll.

Jag gör allt annat än och pluggar. Såhär på kvällskvisten är det inte vad jag suktar efter direkt. Oh no.
För att vara lite vänlig mot min kära vän Tessa så mixade jag ihop en bananjordgubbsyoghurt-smoothie åt henne, hällde den i en puckoflaska, traskade hem till henne och ställde den utanför hennes dörr. Hade hon inte varit sjuk så hade hon fått världens kram också, men basilusker - nejtack!

Så en liten promenad fick jag i alla fall.
Jag har ätit, läst bloggar, kollat tv... Men jag har inte pluggat. Och läst igenom mitt tal till imorgon har jag inte heller gjort.
Min eftermiddag blev inte som jag planerat helt enkelt. Psykologiprovet lär gå rakt åt skogen på fredag, men thats life.


Får det lov att vara en smoothie a la Amelie?

Ja, inte är jag frisk som en nötkärna (säger man så ens?) i alla fall.
Min förmiddag har gått åt till ett försök att plugga psykologi. Hur det har gått? Rakt åt skogen. Envägskommunikation, att skapa rapport (rappåååå), kontrastprincipen. På fredag blir det prov, hujedamig. Som tur är kommer jag kunna sitta och beundra mina, förhoppningsvis, vackra naglar som då precis blivit fixade. En ljusglimt i min annars ganska gråa vardag, bättre än ingenting.

Nu - skolan
Eftermiddag+kväll - psykologiplugg, top model och lite träning inför ett engelsktal

Jag ska inte ska inte ska inte klaga. Lovar

Nu börjar jag bli trött på den här skiten.
Efter att jag vaknat svettigt, med en irriterad hals och en känsla av utmattning så fick jag lov att starta datorn. Endast för att avboka den spinpass jag planerat att gå på om drygt 5 timmar.
Vad har jag nu gjort för fel?
Haft för lite kläder på mig? NEJ
Ätit för dåligt? NEJ

Jag hatar min kropp. Hatar att jag aldrig kan få vara frisk. Just nu är nog sämsta tillfälle att bli sjuk på. Jag behöver all energi jag kan få till att plugga, åka på möte fredag-lördag samt jobba söndag.

Jag hatar det här.

Äntligen en stund för mig själv. Nu sitter jag här, framför tv;n, läsandes bloggar och ätandes på god yoghurt. Välbehövligt!
Idag har inte bestått av en lugn stund. Förutom psykologipluggandet har dock det mesta varit trevligt (särskilt fikat med Annelivännen och ridningen).
Imorgon blir det nog ungefär lika busy. Men klaga, det ska man inte göra.

På söndag ska jag få brudhåruppsättning och mingla i en korsett.

• Skola
• Fika med Anneli och Filippa
• Prova underkläder (bröllop it is)
• Plugga
• Rida
• Andra Avenyn

Psykologi in my heart. Eller inte.
Igår var jag duktig och skrev klart den förbaskade reflektionen i alla fall.

Ett litet leende har letat sig fram till mina läppar.
Jag längtar till sommaren.
Min, förmodligen, tredje flygresa blir till en lovely destination.

En god smoothie fick starta min första morgon denna vecka. En bra början helt enkelt, på en vecka som tyvärr kommer bli stressig.

Innan jag får söndag ska jag:

• hålla ett demonstrativt tal (svenska C)
• lämna ut mitt CV
• plugga matte
• träna
• fika med Anneli
• plugga psykologi
• ha kör
• skriva klart min reflektion om Rwandakonflikten och lämna in den
• (hålla ett tal om kroppsideal (engelska C)
• värda
• ha psykologiprov
• åka på SKU-möte i strängnäs
• arbeta på bröllopsmässan

En hel del som sagt. Majoriteten av sakerna gör jag endast för att jag måste och ser inte fram emot dem det minsta. Men jag håller ut, såklart! Fatta, bara drygt 4 månader kvar till studenten!

Nej, nu ska jag läsa igenom mitt demonstrativa tal och skriva på min förbaskade reflektion om folkmordet i Rwanda.

För ett stort glas:

• En avocado
• En banan
• Frysta bär
• Två matskedar keso
• Lite valfri yoghurt

Blanda samman allt med, förslagsvis, en blender. Mums!

Nu vet du om min hemlighet. Jag valde att dela den med dig på grund av din kärlek.
Du är oersättlig och obeskrivligt underbar. Du är familj.

Vi vet, att tillsammans klarar vi allt. Vi kommer tvivla, tveka. Tårar kommer rinna, skratt kommer fylla våra liv.
Trots att det är vårt mål, så blir vi kanske aldrig nöjda över de människor vi blivit. Att ångra är bara mänskligt, vi är inte mer än mänskliga. Men tillsammans älskade du. Tillsammans är vi starka. Den skam vi känner inför oss själva, finns inte på världskartan när vi ser på varandra. Skönheten sitter i betraktarens ögon, minst sagt.

Jag vill alltid, i hela mitt liv, vara dig nära.

The PG var inte så lovely idag. Men efter lite bestämdhet och diverse uppläxande gick det bra.
Jag har nyss ätit en god lunch av en massa småplock. Nu blir det lite pluggande, sen ner till friskis för värdande och träning (danspass!).

Huges!

• Rida dressyrkurs
• Plugga
• Värda
• (Träna)

Precis som jag sa; tiden går äckligt fort. Redan söndag och slutet på denna helg.

Strax innan sömnen infann sig inatt mådde jag inte alls som jag hade trott.
Idag vaknade jag med en känsla av vemod i hela kroppen.
Men att blicka bakåt är inte värt. Inatt är endast historia, något jag aldrig kan få ogjort.

Idag ska jag plugga, ta en promenad, rida dressyrkurs & plugga ännu mer.

Ni kan inte nå mig på el mobilo för tillfället. Den är kaputt, död så inåt skogen. Men, jag överlever.. eller; "det var bättre förr". Skitmobil.

Kvällen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men bra ändå.
Jag och Tessa traskade runt i mörket under cirkus en timma. Mycket skitsnack hann vi med.
Sedan blev det kesoplättar, mumma.
Joe, Orre, Sara och Jonas slöt sedan upp och det blev ananas och kaffe framför Let's dance. Buä, Isabella åkte ut!

Nu är jag hemma och äter fäboknäcke med philadelphiaost - bästa kvällsmaten :)

Äntligen helg, återigen. Veckorna går med en ruskig fart. Helgerna också för den delen.

Dagens planer

• Skolan 09.30 - 15.30
• Promenad med Tessa
• Kesoplättar till middag
• Let's dance + ananas + Tessa = lovely night

Huges!

Jag hinner inte riktigt andas. Men skolan är kunskap och med positivt tänkande kommer man betydligt längre än utan.

En liten promenad, fika på sylvia med Anneli (som redan har fått en liten bebismage, grattis återigen!) och en sovande Filippa, ytterligare en promenad och mumsig middag har min eftermiddag bestått av.
Snart ska jag upp till kyrkan, för lite socialisering och informerande.
Kvällen blir inte sen, jag är trött trött trött.

Ciao!

Kl 05.00 tyckte tydligen min kropp att det var dags att vakna. Efter en stunds vridande och vändande gav jag upp, gjorde gröt, åt frukost och nu ligger jag återigen i sängen. Jag är trött. Så nu ska jag försöka sova lite till. Jag vet, det sämsta valet man kan göra i princip. Äsch, det får väl bli en zombiedag igen helt enkelt.

Äntligen. Jag lyckades. Kontrollvägningen gick galant. Trenden är bruten och min vikt pekar inte sakta men säkert nedåt längre. Det kändes förjävla bra att se siffrorna. "Hur kan man bli glad över att gå upp i vikt?". Det är svårt att förklara faktiskt. Men nog är jag glad alltid. Och som lite grädde på moset har jag tydligen blivit 0,5 cm längre också.
Nästa besök är några månader bort, mer behövs inte. Åh, vad stolt jag är över mig själv. Ångestdjävularna kickar jag hela tiden och det är en sjukt skön känsla.

Ikväll blir det naturgodis, massor av mörk choklad, plugg och slappande framför datorn/tv;n.
Imorgon börjar jag på nytt. Med mindre frukt, mer variation och med ett mål att, en dag, bli världens lyckligaste!

ps. Stort tack till dig Tessa. Tack för allt!

Power and Grace är lovely. Åh!
Vad som är ungefär lika lovely är Hamza som pappa åt Sylvia.

Något som inte är det minsta lovely är skolan nowadays. Stress stress och stress.
Imorgon är dock en kort dag innanför S: t Eskils trista väggar. I och för sig ser jag inte det minsta fram emot vad som väntar efteråt. Kontrollvägning tillhör inte mina favoritsysslor, säkert ingen annans heller för den delen. Men det ska göras, självklart. Dock ingen mer gång, det vill jag inte.

Lindts mörka choklad är mumma. Bara så ni vet.

Min middag smakade lussebullar, eftersom lillsis tydligen skulle ha saffranskryddad mat.

Kycklingfilé
Matlagningsgrädde
Saffran
Örtsalt
Citronpeppar
Chilipulver
Fullkornsnudlar

=

Lussebullsmiddag.

Annorlunda, men ganska gott.

Pluggis på Sylvia är vad som gäller för tillfället. Eller, så mycket plugg blir det väl inte. Mer latte och skitsnack. Ytterst lite plugg.

Ikväll ska jag rida, sen kolla bästa andra avve.

"Förut hoppade du studsmatta med "ankan" liksom."
"Men du har väl växt lite nu"
"Jag gillade ju din tand och grejer!"

Jag säger bara minnen. Och ja, det är lite sorgligt att bli äldre. Tanken av att aldrig få vara barn igen är skrämmande.
Förut var allt så enkelt. Förut älskade jag livet, på grund av att det var så simpelt. Inga problem kantade mina dagar och stress existerade aldrig. Livet lekte helt enkelt.

Men, man blir väl äldre. Viktigt är bara att inte glömma bort det barnsliga. För barn är man alltid, inuti.

Nu är helgens förlorade timmar av sömn fixade. Skönt!
Ännu en vecka har börjat. Jag tror inte ens jag behöver nämna att livet går väldigt fort.

Idag står detta på schemat:
- promenad med hunden
- skola
- plugg
- kör

Syster, jag saknar dig.

Jag och lillA fick sällskap av spemm en stund innan välling och sömn stod på schemat för en stycken bebis. Jag renskrev lite plugg och läste topp-hälsa innan jag också slocknade.
Idag har jag hunnit med ytterligare lite barnpassning, ett möte och lunch. Snart blir det let's dance-repris, värdning med efterföljande träning. Ikväll ska det mysas hos Tessa, tillsammans med Sara framför top model + mumsig kycklingsallad :)

Dagen efter kan man underhålla sig genom att läsa igenom sms man skickat, kvällen innan.

"Jag är för full"
"Alkohol är inte bra alltså"
"Är för full"
"Nej. Alex jag är för full"
"Är så jävla full"
"Tur att jag fortfarande är lite alkoholhalt, det är ju svinkallt ute!"
"Vilken torrboll jag är som somnar på förfesten"
"Vafan. Jag sparade iaf pengar på att hoppa krogen."

Man kan vara tämligen fåordig med "lovely" aussie i kroppen.
Igår visade det sig att jag nästan kan gå ner i spagat.

Idag har jag huvudvärk.
Idag ska jag umgås med mina älskade.
Idag ska jag äta kesoplättar.
Idag ska jag plugga matte.
Idag ska jag passa älsklingsA.

En lång kram fick runda av dessa månader i samma land. På söndag lyfter planet från arlanda. Vi är världens bästa systrar trots alla hav och land emellan oss. Det är du och jag, nu och föralltid!

Äntligen helg. Och en fullbokad sådan, minst sagt.
Ikväll ska det dansas med mina sexy ladies, varefter vi gör stan (eller nybron i alla fall).
På lördag lär jag vara lite småbakis under bakdagen hos M&P. Under kvällen + natten är det jag och älsklingsA.
Söndag kommer gå åt till en promenad, värdning, (träning), top model, kycklingsallad och mys med Tessa och Sara.

Något plugg finns det inte tid till. Vad "tråkigt".

Timmarna i skolan blev precis som jag hade förväntat mig. Jag var som en zombie, gick runt i en slags dimma. Jag slocknade så fort jag la mig i sängen, när jag äntligen kom hem. 1,5 timme var mer än välbehövlig. Sedan kilade jag ner på stan och tränade tillsammans med M. Lite ostkaka senare och tårarna börjar sakta men säkert bränna innanför mina ögonlock. Ikväll betyder farväl. Jag vill inte. Vill inte för allt i världen. Den här gången blir det värre, med all säkerhet. För nu är jag medveten om hur ont avståndet gör. Ont så in i helvete gör det, ont i själen. I hjärtat.

Men jag klarade två år, jag kan klara flera år till. Tanken på att få se dig igen gör mig stark. Och "What doesen't kill you, only makes you stronger". Jag står ut, tills vi möts igen.

Systra mi, jag älskar dig!

Blä för tidiga mornar. Jag hatar att höra mobilalarmet ringa, hatar att behöva kliva upp ur min varma säng.
Idag är det nästan värre än någonsin. Efter min frukost ligger jag återigen i sängen, under mitt mysiga täcke och känner inte alls för att gå till skolan om en timme. Det blir mjukis helt enkelt, något annat finns det inte ork till.

Förutom trista lektioner kommer min torsdag bestå av träning och släktträff.

Under min ensamma promenad hem, i mörkret, letade salta tårar sig ner längs min kind.
Med förtvivlan och ånger insåg jag att imorgon kommer vara sista gången jag ser dig, på kanske flera långa år. Hur kunde jag låta den möjligheten till tid att spendera med varandra, bara försvinna ur mina händer?
Som jag längtade till dessa månader. Så många tårar jag grät på grund av saknad efter dig. Som jag längtade till den 18 augusti och så glad jag blev när du äntligen kom hit till oss igen.
Jag hade såna enorma förväntningar. Förhoppningar på att jag verkligen skulle ta tillvara på tiden. Vi skulle få möjlighet att bygga upp något så starkt, något så förbannat bra. Vad var det vi sa; världens bästa systrar.

Det är först nu, fyra dagar innan du ska återvända hem, som jag förstår hur mycket som hade kunnat gjorts annorlunda. Jag hatar mig själv. Hatar att jag alltid ska vara efterklok. Jag hatar att ha vetskapen om hur ont det kommer att göra när du är hur långt bort från mig som helst, återigen. För trots att du finns, så kan jag inte ha dig nära. Förlåt mig, för allt.

Det känns inte som att tårarna kan sluta rinna.
Om jag bara hade varit världens bästa syster..

Familjen love it. Och jag också.

Sätt ugnen på 250 grader.
Koka tortellini (med valfri smak), häll av vattnet.
Blanda krossade tomater, kidneybönor, oregano, örtsalt och svartpeppar.
Häll alla ingredienser i en form och rör om.
Strö över riven ost och krydda med ännu mer oregano (den kryddan gör hela gratängen).
Ställ in i ugnen, i cirkus 10 min (eller tills osten smält och tortellinisarna fått fin färg).

Enjoy!

Vintern är borta för tillfället. Jag gillar känslan av att ha torr asfalt under mina skor, istället för den slaskiga snön. Det är nästan som vår ute och jag längtar lite smått till en varm sommar. Men jag förhastar mig inte. Ett snöoväder till kommer inte förvåna mig det minsta. Sverige är härligt, väderomväxlingar hey!

Idag har jag räknat svår matte & fikat med mina sexy ladies. Snart ska jag rida lite. Ikväll blir det Andra avenyn. Det ska bli en bra kväll helt enkelt!

ps. på mitt sportlov ska jag åka skidor i bästa Åre.

Två lugna lektioner och ett klassråd var dagens skola.
Sen tränade jag. Puls/medel stod på schemat och sepåfan men jag klarade mig igenom passet utan att storkna. Leendet var på mina läppar all time, vilket inte är så konstigt. Kan jag vara annat än lycklig? Jag är påväg någonstans dit jag i mina vildaste fantasier kunde drömma om att jag skulle lyckas komma.

Efter alldeles för mycket naturgodis begav jag och A oss till Tomaskyrkan, där det blev lite körsång och mycket skratt. Härligt gäng helt klart!

GI, Atkins, pulverbantning, Flygvärdinnedieten blablabla. Många som vill gå ner i vikt provar på alla möjliga dieter. Vad dessa oftast resulterar i är en å ena sidan viktminskning men vad får man med på köpet? Vissa dieter utesluter livsviktiga livsmedel, andra gör att man rasar i vikt för att (när man börjar äta "normalt" igen) gå upp med det samma. Förut var jag oh så fascinerad och intresserad av alla mirakelmetoder för att bli smal och fin (för fin = smal, eller?). Idag har jag fått betydligt mer skinn på näsan och bojkottar sån där, som jag väljer att kalla, skit.
Vill man gå ner i vikt är upp till var och en. Men gör det isåfall på ett hälsosamt sätt för tusan. Gör av med mer än vad du tar in och gör det under en realistisk tid. Ignorera sådant som "gå ner 2 kg i veckan, vi har knepen", för det är nonsens.
Helst av allt, försök inte ens gå ner i vikt (om du inte på något vis ens behöver det, det vill säga) utan fokusera på att trivas i din egen kropp. Lite fett här och där skadar inte, jag lovar.

Jag har träningsvärk.
I armarna, i magen, i benen. Som sagt, det känns som en evighet sen sist.

Dagens planer:

• Promenad med hunden
• Lunch hos bror (tillsammans med Agnes <3)
• Värda
• Mat, film och mys med lite vänner

Glädjerus utan dess like.

Nervositeten var ett faktum.
Skulle jag dö innan uppvärmningen ens var klar?
Hur pass svettig skulle jag bli?
Hur många skulle fnissa bakom min rygg, på grund av mitt flåsande?

Ett uppehåll på drygt tre månader var över idag. Jag tränade för första gången, efter något som kan liknas vid en evighet. Som jag har längtat efter den där ganska så bortglömda adrenalinkicken som träning faktiskt ger mig. Idag fick jag känna den igen. Hur mycket än musklerna värkte och hur stel jag än var under stretchningen så ångrar jag inte en sekund det val jag gjorde imorse.
Sen känner jag stolthet också. Jag klarade mig igenom hela jympapasset. Svettades gjorde jag och flåsade gjorde jag också. Men mest av allt log jag. Jag är också stolt för att jag inte tränade för att mildra någon ångest. Jag tränade för att jag har längtat, suktat efter att få bli ansträngd.
Jag vägrar låta detta vara någon slags ny inkörsport till ännu en skitsvacka. Förhoppningsvis är detta en början på något nytt. För jag vet, till hundra procent, att jag inte vill vara utan träning.

En massa drömmar under nattens gång, men oh såna drömmar. Lovely.
Idag ska det ske. Som jag har längtat. Dagen är kommen liksom.
Snart blir det lite lunchtillagning. Tortellinigratäng, som hela familjen uppskattade senast jag gjorde det.

Huges!

Skolan är igång igen, utan tvekan. Jag och Martina fyllde på våra "att-göra-listor" ett flertal gånger idag. Lite inlämningar, lite prov, lite seminarium. Jag kan inte klaga på att jag inte har något att göra i alla fall. Fullt upp, hejja!
Hursomhelst, tjänsten på Coop var tydligen "i princip tillsatt". Skit på det. Jag vill ha ett jobb. Nu helst.

Ikväll blir det lugnt. Blondinbella på let's dance tänker jag bara inte missa!


Jag idag

Ja, sepåfan. Fredag already. Tack för mjukstarten, den var välbehövlig!

Dagens planer

• Skola 8.30 - 16.00
• Till Hällby (av alla ställen, jag vet) en sväng
• Let's dance!

Hur lovely är det inte att sluta vid 16 sista dagen i varje vecka? Jag älskar det. Verkligen.

Ps. Jag saknar min krokofant. Imorgon kommer hon hem!!!

Vem har aldrig känt suget efter något riktigt sött och fett? Någon chokladig godis, krämig glass eller kanske en gräddig bakelse. Jag ljuger om jag påstår att jag aldrig känt mig frestad.
Förut var jag fast i ett sockerberoende. Lite godis varje dag var inget ovanligt. Min familj har alltid varit känd för alla våra fikastunder och inte var jag sen att tacka ja till kakor, bullar och saft när det serverades. Förr var inte träning något som lockade, inget som kändes viktigt.
Alla förändras, det gjorde jag också. Träning blev oh så intressant, det onyttiga uteslöts. Hej, mitt namn är Amelie och jag ska bli snygg. Smal och snygg betydde, förut, samma sak för mig. Sorgligt, men sant. Mer sorgligt var att jag föll i den grop som många med mig faller i någon gång. Ångestens grop. Ångesten är något av det allra starkaste. Lyckas du besegra den så måste du vara starkare. Det är svårt, men man kan. Jag har förstått att jag också kan.
Jag är inte pinnsmal, det är inget jag vill bli heller. Vissa dagar är jag skitsnygg, vilket faktiskt har en viss tjusning det också. För jag kan älska att känna mig riktigt ful ibland (om jag slipper visa mig ute det vill säga). Men helst av allt vill jag vara snyggast. Jag vill inte vara smalast, det tjänar inget till. Jag vill vara starkt, kunna gå med huvudet högt. Jag vill vara stolt över mig själv och allt som jag lyckats ta mig igenom. Kanske är det skryt, men mitt liv har kantats av en hel del.
Jag har bestämt mig för att sluta ångra allt jag har gjort under mitt förflutna, för jag kan ändå inte ändra någonting. Det är så otroligt mycket bättre att se framåt. Misstag kommer ske igen, svackor kommer bitchlappa mig hårt och tårar kommer rinna. Men livet är hårt, minst sagt.

Hur smal jag är blir, så spelar inte vikten någon roll i slutändan. Det är vad som pågår i mitt huvud som är det viktigaste, vilket jag har lärt mig att prioritera. Jag måste må bra, för att kunna bli nöjd över mig själv. Jag tänker aldrig bli fast i ett sockerberoende igen, men jag ska unna mig onyttigt. Lite skadar inte (hey, det där hade jag aldrig kunnat säga för ett halvår sen).

Allt mitt provsmakande under mina bakstunder har gett resultat. Jag har inte gått ner mer i vikt. Jag är stark!

Min första skoldag efter lovet startade ganska light. Kom till skolan, fick reda på att matten var inställd, gick till studion, hängde där ett tag, gick tillbaka till skolan för en lugn samhällskunskapslektion.
Resten av min eftermiddag spenderades hos min älskade. Det blev kesoplättar, godaste kaffet och mys med min älsklingsA. På vägen hem hann jag med 3 (!) affärer, där jag inhandlade lite smått och gott. Väl hemma satte jag igång och baka lite. Nu sitter jag här, framför tv;n. Men ska strax lägga mig i sängen och läsa mina älskade bloggar.

Puss!

* 200 g torkade fikon
* 50 g torkade aprikoser
* 200 g hasselnötter
* skalet av en apelsin
* 100 g mörk choklad

1. Skär av "skaftet" på fikonen.
2. Rosta nötterna några minuter i en 220 grader varm ugn.
3. Mixa den torkade frukten till en grov smet.
4. Mixa sedan ner de varma nötterna, tills det fortfarande är som en smet.
5. Bryt ner chokladen, och häll ner riven apelsinskal. Mixa.
6. Tryck ut smeten i en form och låt stå i kylen några timmar.
7. Tryck ut hjärtan med en pepparkaksform och servera med glass och frukt.

Jag provsmakade lite av smeten. Mumma säger jag bara!

Hittade receptet hos http://mymica.blogg.se/iheartgreen/

Kvinnan vet vad hon tycker och hon står för det. Denna människa kommer gå långt.

Ett av alla hur-bra-inlägg-som-helst, skrivet att Isabella Löwengrip:

http://blondinbella.se/2009/january/utkast-ja-vet.aspx#Comment

En halv kyckling + naturgodis + frukt + Mamma Mia + Top model + en suverän systertrio = ett bra avslut på ett bra lov. Tack för kvällen!

Riktig vänskap är föralltid.

Allt jag behöver för en lyckad morgon.

Sista dagen på jullovet, imorgon börjar allvaret igen. Plugg, struktur (thanks!), tidiga mornar. Trots detta tackar en stor del av mig och tar emot skoldagarna med ett fånigt leende. Ledighet är skönt, men det är så mycket bättre att ha något att göra. Och ja, jag kommer klaga när plugget står mig upp över öronen, men det är ett senare problem. Igår var det exakt 5 månader till studenten. Herrejäklar! Det är nära nu.

Planerna för min allra sista jullovsdag (i gymnasiet):
- Promenad till stallet
- Kika lite hoppning
- Luncha med Amelie
- Städa mitt rum
- Köpa en färdiggrillad kyckling (jag fick världens cravings igår, som fortfarande håller i sig. Ge mig!)
- Avnjuta middag hos A, framför Mamma Mia
- Se säsongsstarten av Top model

Jag hittade föresten en bild från modevisningen på Centro;

Sminket var ganska... mycket.

Om det är någonstans man kan påstå att tiden verkligen rinner iväg, så är det i stallet. På hästryggen. Åh, som jag älskar det. Nästan en timme ute i snön var helt klart värt en kropp med samma temperatur som alaska. Härligt kan beskriva känslan. Härligt som fan!

Jag hade sett fram emot en mysig hemmakväll, men icke. Det blir två långa timmar på friskis istället. Innan dess ska jag dock laga middag till min kära familj och i alla fall hinna kika klart på en bra film!

Puss!

Jag ska rida idag igen. Jippie! :)
En promenad blir det också, i den vackra snön.

Jag kommer sakna alla bra stunder. Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta, oavsett.

Herreminskapare! -19 grader visar termometern ute på balkongen. Kallt är bara förnamnet om man ska beskriva hur det var att gå till och hem från stallet i eftermiddag. Smartass Amelie hade inte satt på sig långkalsonger, vilket resulterade i lår som ett par isbitar. Men hellre sånt här väder, iskallt och strålande solsken, än något snöregnblask. Vintern har kommit till stan, så jag tänker vara glad så länge den stannar. Snart är det sommar, var så säkra.

Ikväll ska jag mysa för mig själv, framför Victoria secret show-reprisen och en massa frukt!

• Matshopping
• Ridning (what, 3e gången på detta lov?) Jag som skulle ha jullov från det också.
• Träffa C

Solen skiner. Life is lovely sometimes.

ps. Grattis Mickis, 19 år!

Ginajeans is good shit. Och apa är ganska gulligt.
Nu drar jag till R.

Inatt, strax efter kl 05.00 skedde något som jag, under en ganska så lång tid tillbaka, på något sätt vant mig av vid.
Oh som jag kände obehag av känslan som infann sig. Jag orkade inte kicka. Likt förstenad låg jag där, ensam i min säng och lät de små djävularna njuta genom att starta krig i mitt huvud. I hela mig. De skrattade mig rakt i anisktet. Rätt åt mig skrattade dem, länge och väl.
3 timmar senare var jag inte det minsta utvilad. Men inte fan skulle det få förstöra min dag. Aldrig i hela livet att detta lilla snedsteg skulle få dra ner mig i någon skit. För jag är betydligt starkare än så.

Jag gjorde något bra av min dag istället för att underhålla skitmåendet natten hade att erbjuda.

Lite ridning (tack återigen Alex!), promenad med byrackan, kesoplättar, skitsnack, nagellacksmålande och lite mer promenerande. Jag klarar allt, det gör jag fan!

Det blev en mysig trevligkväll med biobesök och mandy thai till middag (oh vad man inte ska underskatta den lilla husvagnen som står parkerad på triangelns parkering!). Bion var riktigt bra, de nästan tre timmarna till trots. Mycket var nog Hugh Jackmans förtjänst, het är bara förnamnet. Jag och systrarna dog lite smått, så lite kikande på google fick stilla våra begär lagom till  maten.
Efter en lite kvällspromenad ligger jag nu här, under mitt varma täcke. Natti natti!

Nya tunikan fick åka på + legging, benvärmare och stövlarna jag fyndade på mellandagsrean.
Snart blir det bio med allra käraste systrar. Australia ska det bli, därefter middag hos pappa!

Om 5 dagar börjar skolan igen. Jullovet har gått riktigt långsamt. Men det har varit välbehövligt, det har gjort mig gott. Jag har hunnit med att umgås med vänner och familj, haft en trevlig julafton, ätit god mat, kickat ångesten hur många gånger som helst, festat och tagit det riktigt lugnt.
En termin återstår, ett ynka halvår sen tar jag studenten. Det är läskigt hur fort tiden går, man hinner knappt andas. Jag ska göra mitt bästa av min sista gymnasietid, jag ska plugga flitigt (pluggis hey ho!) och ändå försöka spendera massor av tid med mina nära och kära. Ett körkort ska väl försöka tas också.

Nu är det uppvärmning och laddning inför den 6 juni som gäller. För snart är vi där!!!

Mitt senaste dygn har bestått utav:

- Välkomstdrink * 2. (Champagnen var inte god, men nog fan var den godare än skitdrinken på raw)
- Kycklingfilé, klyftpotatis, keso, smörgåsgurka, rödbetor och en fet sås
- Friskis-och-svettis-moves på dansgolvet
- Stress på grund utav ett glömt leg
- Rapakalja
- Way to much marängsviss
- Taxiåkande
- "Välkommen modellen!"
- Nyårsfest på Raw
- Halvspringande ner mot stan
- Firande av det nya året tillsammans med underbara människor
- Mos på grillen
- En sväng på Nybron
- "Efterfest"
- En massa sömn
- Fruktsallad
- Hotell Rwanda
- Ännu mera sömn

Nu sitter jag här, med värkande fötter (heels är inte min grej helt enkelt), äckligt hår, gårdagens smink med min älskade gröt.
2009 is here, och allt känns precis som vanligt. Eller hur?