Snart är januari månad slut och vi tar ännu ett steg närmre maj.
I övermorgon är det endast 100 (?!) dagar kvar tills det är tänkt att vårt underverk äntligen ska få se världen. 100 dagar. Det är ju ingenting.

I övrigt så rullar livet på. Tryggheten jag har känt på nya jobbet börjar sakta lida mot sitt slut, men jag hoppas, och vet ju, att allt löser sig oavsett. Ändå envisas oron med att lura runt hörnet. "Allt löser sig, allt löser sig, allt löser sig...".
Har inte varit på gymmet på snart två veckor, då en jävlig förkylning vägrar att släppa. Rinner det inte ur näsan, så känns det som att jag ska hosta upp lungorna genom halsen och så vidare.

Sen är jag irriterad på att vintern verkar ha kommit för att stanna. Håller alla mina tummar, hoppas att det inte stämmer och att vi kan få känna av våren snart.

Igår stod det examen- och födelsedagsfirande på kvällsplaneringen och jag var inte duktig med kameran.. Lyckades i alla fall fånga en snygg kille tillsammans med någon gravid kvinna samt världens sötaste Miranda, på bild. Kan man göra något annat än att smälta när man ser lilltjejens leende?

Det bjöds på god mat och efterrätt, vi ställdes mot väggen i en frågesport om dagens huvudperson (och jag och sambon fick endast 1 fel, inte illa pinkat!), sjöng lite och hade det allmänt trevligt. Flera timmar försvann i ett nafs. Grattis åter igen min fina vän. Som sagt, jag slutar aldrig att fascineras av dig!

Jag är förväntansfull, nyfiken, glad, livrädd, exalterad.
Vem är Du där inuti?

Sitter ensam i lägenheten och har precis ätit en romantisk lunch/middag tillsammans med mig själv. Oxfilé, potatisgratäng och fetaostsallad.
Tog en ordentligt sovmorgon imorse och har sen dess hunnit städa, gått en promenad och varit i kyrkan där Annelivännen fick sin socionomexamen. Nu ska jag ta en till promenad och köpa en skvallertidning sen blir det nog en ansiktsmask på nyllet, ett långt bad och sen massa slappande i soffan, framför tvn, samtidigt som jag äter chokladbollen jag fick av mamma. Förhoppningsvis känner knodden i magen för att leva rövare i magen, så får jag någonting fantastiskt att le åt också. Att vara gräsänka är helt okej!

Hade planer på att sova ut idag men tji fick jag, när fastighetsskötarna ringde på dörren kl 07. Det ska tydligen vara byggarbetsplats i vår lägenhet idag. Så planerna ändrades och nu sitter jag och äter frukost efter en promenad i mörkret. Ska bege mig ner till gymmet under förmiddagen, sen fixa matlådor till resten av veckan. Och ikväll blir det jobb!

Så det var kanske inte så dumt att jag blev väckt lite tidigare än planerat. Man hinner ju med så mycket mera, plus att jag nog kommer somna som en klubbad säl ikväll!

Har haft en trevlig tjej med tjejerna. Thaimat, lite födelsedagsfirande, kladdkaka, musik och skitsnack. Nu är dom på krogen och jag har precis diskat vinglas och ligger nu i soffan. Det är ganska skönt att ha en knodd i magen, känns som evigheter sen jag var ute och dansade. Men lika glad för det är jag!

Avslutade min första lediga dag, av 4 stycken, med att bada, äta rostade mackor, titta på batman och få lite massage av fina sambon.

Igår var det äntligen dags för torsdagsmys hos Tessa igen. Blev bjuden på korvstroganoff och fick de fina grejerna på bilden här ovanför, i födelsedagspresent. Har redan ätit två skålar av müslin och ska köpa ingredienser till att baka lite nästa vecka.

Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon (eller, jag vaknade tidigt och åt frukost. Sen somnade jag om igen) varpå jag tog en skön promenad.
Snart ska jag iväg och fika med tjejerna och ikväll ska vi fredagsmysa utanför stan!

Åkte ner på stan, efter jobbet, och tog en efterlängtad fika med en vän jag träffar alldeles för sällan. Och vad jag behövde det. Ibland måste man bara lätta på sitt hjärta, säga saker som man egentligen skulle vilja skrika ut till hela världen. Skrika ut och samtidigt gråta. Vara ärlig.

För trots att jag kan verka väldigt hård vid första anblicken, så är jag nog den mest sköra människan jag vet om.

Igår såg vi rörelserna från bebis, utanpå magen. Så häftigt, galet och fantastiskt. Tänk att ett underverk lever där inuti. Lite från oss båda. Jag är så nyfiken på vem den lilla människan är.

Januari