Tre födelsedagsbarn firades under gårdagen. Grattis, grattis och grattis!
Strax blir det lite styrketräning och därefter städning av mitt stökiga rum. Ikväll står jobb på planeringen, med efterföljande övernattning hos lilla farmor!

Tjing!

En tågresa och en bussresa. Sen blir det karusellersnurrahjulsockervaddochskratt hela dagen. Vädret verkar vara på vår sida, jag skymtar en blå himmel utanför. Att komma iväg på små utflykter då och då är, för mig, nödvändigt. Jag älskar att uppleva. Älskar att spendera tid med familjen.

Ikväll blir det kräftskiva och födelsedagsfirande. Och fint folk (läs=jag) kommer ju sent...

Nu-frukost.

Kickade igång fredagen med 90 minuter på gymet. Strax blir det en liten promenad med hunden, innan jag styr bilen mot Stränkan. Ska hinna med lite traskande på stan där innan det blir jobb, 15.45-21-15.

Toodles!

Idag har varit en bra dag.
Jag vaknade upp tillsammans med en underbar person. Jag har dansat tango, med en kavaljer i rullstol (allt går, bara man vill). Jag har funnits till för andra människor, som uppskattat min närvaro. Jag har promenerat med bra musik i öronen. Jag har känt mig fri, bakom ratten. Jag har sjungit falskt för mig själv.

Just nu ligger jag framför min kära dumburk, tuggar på lite fäboknäcke, är glad över att vara jag. Jag känner mig trött, på ett skönt sätt. Imorgon ska jag styrketräna med favoritsvägerskan och jobba. Livet är bra ibland helt enkelt.

I like you
I think I felt my heart skip a beat
I'm standing here and I can hardly breathe
You got me

Efter jobbet styrde jag inte bilen hemåt direkt, utan tog istället en joggingtur i strängnäs (enda?) skogsspår. Konditionen är inte urusel, vilket förvånar mig. Men tacksam är jag. Spöregnar det inte imorgon blir det kanske en liten repris

Ikväll blir det baksmällan!

Jag kommer aldrig någonsin kunna ändra på det förflutna. Men jag kan välja att vrida och vända på allt som hänt, älta, ångra. Eller så kan jag gå vidare, bära med mig erfarenheterna och se det positiva i att faktiskt vara där jag är idag. Det andra alternativet borde vara det enda självklara. Tvekan borde inte ens finnas. Jag upprepar "acceptera" för mig själv, en dag sker det.

Igår hade jag planer på att sova över i grannstaden över dagens natt. Planerna har ändrats. För ikväll vill jag göra något som jag inte kan göra i stränkan. Därför blir det en biltur om en halvtimme, vilket inte kunde ske lägligare, då regnet hänger i luften. Jobb 7-16, sen har jag femtom timmars fritid innan det är dags igen.

Tre dagars ledighet. Jag tänker njuta. Jag tänker vila, träffa vänner, mysa, fira papi.
Jag kickade igång morgonen med en powerwalk med efterföljande fäboknäckefrukost (jag saknar dig syster!!!), alltså på bästa tänkbara sätt!

Idag ska bli en bra dag.


Agerade barnvakt igår. Babe!

Hur ofta klagar man inte på saker som egentligen kan liknas vid fisar i rymden?
"Jag borde inte ha ätit den där bullen". "Vilket skitväder, skitSverige". "Jag ooorkar inte plugga". Ochsåvidare.

När jag ser människor som inte vet vilka de själva är, som visar rädsla för det allra mesta. Då skäms jag.
När jag får frågor som jag omöjligt kan ge svar på. När jag ser tårar som bottnar i ovetande, då undrar jag hur jag överhuvudtaget har mage att ens fundera på att klaga.

Livet kan förändras under bråkdelen av en sekund, ändå fortsätter jag att lägga alldeles för mycket energi på att ångra, älta, önskar att jag gjorde annorlunda. Jag funderar över hur jag, och många fler med mig, orkar leva såhär.
Och jag vet, det är ju pinsamt att jag bara klagar och inte bara gör någonting åt det. Sanningen är att jag faktiskt försöker, förmodligen mer än vad någon förstår. Men det är inte lätt som en plätt att göra en omställning i livet. Jag längtar efter dagar utan ånger. Utan ångest.

Jag vill inte vara hon som klagar.

En cykeltur, alldeles för tidigt, i den kalla morgonluften fick mig att längta efter höst och vinter. Kyla, mörker, tända ljus, hög mysfaktor och så vidare. Frågan är om vi ens fick någon riktig sommar i år.

Jag ska strax bege mig till grannstaden för ett arbetspass. Väskan är packad, utifall att jag stannar kvar över natten.
Imorgon blir min kära papi 50 jäkla år, jisses!

Ett samtal. Tårar.
Du vet att jag saknar dig.

Mobilalarmet var ställt på 05.00, låter det inte ruskigt härligt? På en lördag dessutom. Idag blir det 10 timmars arbete, imorgon 8.

Sushimyset med svägerskan igår var underbart. Vi åt alldeles för mycket sushi (såklart?!), skrattade och pratade skit. Allt blev som planerat med andra ord. Den där maten är ett förjäkla bra påhitt må jag säga!

Nehe, nu beger jag mig ut i den kyliga morgonluften. Är det bara jag som anar höst?


Vad jag behöver för att starta dagen på bästa sätt.

Att se din mamma gjorde ont i mig. Var det kanske en sorts saknad som spökade?

Efter veckan i Grekland har jag blivit mätt på solen. Att ligga still och svettas lockar inte alls längre. Tänk vad lite medelhavsklimat kan göra med en, haha. Solen skiner här utanför och jag ligger framför datorn, bläddrar lite i dagens tidning och målar naglarna. Jag pratar också med min älskade syster på andra sidan jorden. Saknad är bara förnamnet och i vår är det jag som åker dit!

Idag jobbar jag kvällspass och imorgon blir det förmiddagsslit. Sushibuffé med svägerskan står även på morgondagens planering, sen blir det stränkan hela helgen!

Idag slog jag upp morgontidningen och såg till min stora förvåning att prinsessan Madeleine tydligen förlovat sig. Korsitaketjävlarihavetochvadhäftigt!!!. Inte. Jag har aldrig någonsin, på något sätt, gillat idén med monarki. Vad gör kungafamiljen för nytta, egentligen? Jaja, jag vet. De är "Sveriges ansikte utåt" och blablabla, men någon vidare funktion har de ju ändå inte. Jag tycker mest det är pinsamt, ett strålande exempel är när kronprinsessans lilla älskling blev sjuk och alla tidningar skrev flera sidor om det. Kan man blåsa upp någonting mer? Jisses säger jag bara, avskaffa påhittet någongång!

Förövrigt så är jag ledig idag, enda dagen denna vecka. Mina älskade kommer förbi en sväng alldeles strax, jag ska försöka röra lite på mig innan lunch, en fika med en vän är inplanerad och kvällen kommer innehålla dip och massa mys. Allt slit med mina kära gamlingar gör det så mycket enklare att uppskatta den fria tid man har.

Vissa gånger blir jag bara arg på mig själv. Ångrar allt som hänt, tycker att jag borde lyckats slippa alla snedsteg. Tårarna rinner, jag känner för att ge mig själv en bitchlap, vill inte vara den jag blivit. Vill inte vara jag. Samtidigt känner jag stolthet. Man måste få vackla, famla i mörker. Man måste få ta snedsteg, för att växa.

Men att du finns i mitt liv betyder mer än vad ord kan förklara.

Lite fjärilar i magen, mycket jobb, fiesta när tid finns. Livet rullar på helt enkelt. Nästa vecka blir det hard work 6 dagar, vilket betyder fullt ös medvetslös. Och pengar såklart! :)
Idag fick jag hålla i en liten Miranda. Det är något visst med små bebisar. Så orörda, så underbara.

...var allt jag hann med innan telefonen ringde och jag begav mig till strängnäs för ännu ett arbetspass. Idag har jag jobbat i 11 timmar och suttit på en moppe i 3. Ibland är livet förjäkla underbart, haha!

Imorgon blir det lite sång, firande av världens bästa Pethra och fiesta. Min enda lediga helg den här månaden är faktiskt ganska efterlängtad!


Ge mig Grekland, souvlaki och lite bränna.

Två små bebisar har nyligen hittat ut.
Nya liv är det allra vackraste, utan tvekan!

Inte mycket till uppdatering här. Jag jobbar mest hela tiden vilket, tillsammans med ett icke-fungerande nätverk hemma, gör min tid framför dumburken minimal. Men det är faktiskt ganska skönt, min energi läggs på annat :)

Jag har fortfarande nästintill ingen koll alls på vad som kommer att ske i höst. Det är spännande och skrämmande på samma gång. Blir det jobb eller plugg, kanske både och? Allt löser sig hur som helst!


Och dig saknar jag.