And the tears come streaming down my face

Jag hade sett fram emot att känna mig vacker. Hade fantiserat om stoltheten och lyckan.
Jag ville så mycket. Men så fel jag hade.
Nu ser jag bilderna, granskar mig själv. Jag hatar.
Jag hatar att jag inte kan se vad andra tydligen ser.

Och jag hatar att jag hatar.

Vill du kommentera?

Här kan du kommentera:

namn
Remember me?

mejladress (visas inte för någon)

blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0