En ledig onsdag!
Jag tog en liten sovmorgon, vilket var riktigt välbehövligt. Efter min brakfrukost har jag slöat framför datorn ett tag. Snart tar jag cykeln ner till gymet, därefter blir det lunch (och förhoppningsvis reprisen av gårdagens idol) hos baby! Ikväll ska jag umgås med en vän som jag träffar allt för sällan!

Och idag är det sista (!) september. Vart tog sommaren vägen? Dagarna blir kallare, kvällarna mörkare. Innan man vet ordet av det är det väl dags för jul och allt var det innebär. Dags att boka en resa kanske? Jajjamen!

Och jag tänker på den summa pengar jag är skyldig banken varje dag, hela tiden. Och ångrar. Samtidigt som jag vet att jag aldrig någonsin kan få det ogjort. Let's move on liksom.

Imorse var jag lite irriterad för att jag skulle befinna mig i Strängnäs en hel timme innan jag skulle börja jobba, eftersom det bara gick en enda buss... Men vad gjorde det? Tog en promenad i solen, blåste ur skallen på tankar och bara gickgickgick. Man ska aldrig klaga!

Under den korta cykelturen från baby, hem till mig, kändes det som att händerna skulle bli till is. Kylan slog mot mina kinder. Solen skiner men luften är mer än frisk, snarare iskall. En fin, men inte så varm, tisdag har jag framför mig. Jag får njuta av höstdagen inne helt enkelt. Blicka ut genom fönstrena och uppskatta att bara vara!

Jag  blir så fascinerad, rörd och glad när jag inser hur många människor som vill hjälpa mig på vägen ur den knipa jag har hamnat i. Robert har kickat igång en hjälpinsats på facebook och jag bara bockar och bugar. Tack alla ni!

Tisdag idag. Åtta timmars arbete står på planeringen, därefter åker jag hem igen! 

Jag har suddat ut gårdagskvällen.

Sex timmar av dagens långa arbetspass är avklarade, så även en långpromenad i den vackra staden Strängnäs. Jag blir lika förälskad i alla ljuvliga hus varje gång jag traskar runt för mig själv. Vore det inte för att jag gillar Eskilstuna snäppet bättre hade jag nog faktiskt kunnat tänka mig att bo här. Men det får räcka att halva släkten och arbetsplatsen finns här, haha! 
Snart ska jag ta mig igenom de resterande fyra timmarna av jobb, sen blir det övernattning hos kära farmor!

I synnerhet när kvällarna slutar i en hemsk ångest. Jag kan inte kontrollera mig själv. Vet varken ut eller in, upp eller ned, just nu. Varför? Jag vill aldrig hamna i samma mardröm igen. Ändå utmanar jag ödet. Jag borde inte. Borde borde borde inte. Den dagen jag lyckas finna harmoni kommer vara en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Ikväll är en såndär kväll, som förut var en slags rutin. Ikväll mår jag illa. Ikväll känner jag mig pinsamt svag. Ikväll gråter jag..

Jag är tacksam över att morgondagen snart är här.

Det som faktiskt går att läsa i min studentmössa;

¤ Superkvinna
¤ BLUPP <3
¤ Sötnos
¤ Dasken!
¤ Röst och looks!
¤ Sleeping
¤ Du är bäst!
¤ Du kommer gå långt
¤ Spemm och Prouten för alltid. ÄD. BB
¤ Lugn på matte C och balen
¤ Gräshoppa
¤ Du klarar allt du vill
¤ Nu börjar livet!
¤ Sångfågel

Den 6 juni 2009 kommer aldrig glömmas bort!

...vad lite träning kan göra!
Under de 85 minuterna av boxande och sparkande, när svetten rann, då slapp jag tankarna. Jag tog ut mig riktigt ordentligt. Jag bara var, i nuet. Efter att musiken tystnat fanns återigen känslan av besvikelse inuti mig tyvärr. Men att träna var ändå så skönt! Och jag lär nog alltid ångra...

Ikväll ska jag ligga i soffan, framför idol, ätandes på naturgodis. Det behövs!

Just nu känns det som hände i måndags, och allt innan, återigen som en hemsk mardröm. Dagen ligger på andra plats i min "lista-över-de-mest-förjävliga-dagarna-i-mitt-liv. Att förlora min bästa vän är det allra värsta. Men att bli skuldsatt på grund av att några sorgliga själar kommer på hur lätt det är att lura unga människor är skrämmande. Jag maler "tänk om..." inuti mitt huvud, varje minut, varje sekund. För hur kunde jag vara så urbota korkad? Nu ser jag ju allt så mycket klarare. Att vara efterklok har råkat blivit något av ett litet signum för mig. Men aldrig mer. Jag vill aldrig mer göra misstag, i alla fall inte i denna omfattning. Att fela är mänskligt. Det är bara så synd att det ska kosta mig 25000 jävla kronor.
Idag kokar jag, av ilska och besvikelse. Arg på mig själv, arg på andra.

Det tar emot att man i dagens samhälle faktiskt inte kan lite på någon.

Ja, jag gjorde en stort misstag.
Ja, jag borde "tänkt efter före".
Ja, jag är dum i huvudet.
Och  ja, jag lärde mig säkert ingenting utav det?

Är det inte förjävla irriterande när man inte lyckas sova ut ett skvatt när man faktiskt har en ledig dag? Idag tycker jag att John Blund lika gärna kan dra något gammalt över sig. Imorgon behöver jag vara utvilad när klockan ringer 06.00. Mission impossible, typ.
Nu är jag hur som helst vaken. Idag ska jag ringa  lite samtal, kanske ta en liten biltur med  bror, fixa matlådor och självklart kolla på IDOL.
Jobbar lördag, söndag, måndag och tisdag. Jobbigt, men värt!

Just det, löning idag! Som att jag  kan glädjas åt det...........

"Min femte lediga dag. Jag har inga planer alls, om man bortser från att jag kanske ska träna lite ikväll. En skön start på en vecka som består av en hel del jobb, lite ridning, möte, dokumentationsutbildning. Och på fredag är det ju löning, woho! Jag är galet sugen på att spendera lite pengar :)"

---

Det där hann jag skriva innan posten damp ner innanför dörren tidigare idag. Ett brev som jag trodde var min lönespecifikation fick mig att bryta ihop. Tårarna rann, jag tänkte tillbaka på de senaste månaderna, ångrade. Idag insåg jag att jag gjort mitt, hittills, livs största misstag. Jag har spenderat min dag på banken, polisstationen. Allt har blandats med förvirring, en känsla av tomhet och ännu mer tårar. Jag känner skam, en oerhörd skam.

Men jag kan inte få någonting ogjort, därför gäller det att se framåt. Jag försöker tänka att "allt går, bara man vill" och andra positiva tankar. Jag har lärt mig något av mitt enorma misstag.

Det är så det ska vara helt enkelt. Idag rann svetten och på tisdag rider jag igen.

Det är strålande väder ute, en fin höstsöndag helt enkelt! Strax ska jag ut på vischan och träffa bebis. Sen ska jag rösta (do it!) och mysa med baby all night.

En gång hästtjej, alltid hästtjej.

Har hittills hunnit med att cykla hem från baby, tagit en långpromenad med min kära Tessa, ännu en promenad med byrackan, äta frukostlunchwhatsoever, läst DN och bytt om till...RIDKLÄDER! Woho, idag smäller det. Det var cirkus fyra månader sedan jag sist satt på hästryggen. Jag längtar, är nervös, känner glädje. Saknad.

Fick alldeles nyss syn på det här;

Tatueringen blev fin! (Bild kommer).
Bion var bra.
Maten smakade gott.

Just nu sitter jag för mi själv i mörkret. Tangenterna smattrar. Fäboknäcke med ost och hallonmarmelad slinker ner i magen. Och jag undrar hur  man allt för ofta har mage att klaga på livet?

För det första ska jag idag bege  mig ut till vad som förut var mitt andra hem.
För det andra ska jag göra något som jag inte gjort sen min födelsedag.
För det tredje ska jag se "Flickan som lekte med elden".
För det fjärde ska jag äta en  god middag.

Och för det femte, och sista, så tänker jag även idag försöka finna flowet.

Under dagens arbetspass, vilket var på sex timmar, hann jag sitta ner och andas i ungefär 5 minuter. Nu är jag sådär skönt trött i kroppen och skallen. Hungrig är jag också. Och pigg på samma gång.
Nu har jag fem lediga dagar framför mig. Jag ska träna, äta sushi, kolla på Mark Levengood, gå på bio, äta lövbiff, rida (JAA!!!) och rösta i kyrkovalet. Sen vill jag träffa sådana som jag saknar, ni vet vilka ni är!

På fredag! :)

...och jag förstår inte hur någon kan vara så sorgligt iskall, som kör ihjäl ett rådjur och sedan låter det ligga kvar mitt i vägen. Idioti.

...jobbat 4,5 timme,
åkt snålskjuts hem,
umgåtts med M,
promenerat,
agerat barnvakt under cirkus...60 sekunder
och promenerat lite mer.

Min kväll bjuder på en stor kopp te, frukt, idol och AA.

Imorse var min plan att cykla hem en timme innan jag skulle möta upp mina kära mammor på stan. Vad jag möttes utav utanför porten gjorde mig lagom arg. Någon nitisk idiot hade under natten roat sig med att lirka fram bakhjulets slang och snurra den runt navet. Tack som fan! Efter att jag släpat/dragit/rullat mitt åbäke till cykel några hundra meter möter jag en äldre man med en ursöt hund. Det visade sig att mannen hade cyklar (what?!) som sitt stora intresse och erbjöd sig att hjälpa mig. Världens bästa cykelfantast
Han struntade i sin promenad, skruvade av mitt hjul, tog en av sina nya slangar och bytte ut den trasiga. Allt detta, för min skull. Vissa människor är så underbart hjälpsamma!

Min förmiddag kunde ha förstört dagen, men jag hade helt enkelt turen på min sida!

För tillfället är jag skönt trött, i musklerna och skallen. Min tortellinilunch befinner sig i magen.
Nu blir det dusch, därefter mys!

Ledig idag, ledig imorgon!

Allt var så mycket enklare förr.

Idag vaknade jag sent.
Sen körde jag olagligt.
Umgicks med en kär vän, pratade gamla minnen.

Har även hunnit med en promenad.
Nu ligger jag på ett hårt golv, i något som är ett litet "extrahem" för mig. Tuggar i mig alldeles för mycket halstabletter. Gott som godis. Typ.

Imorgon blir det work!

Lukten av häst sitter i mina kläder. Jag klev i leran. Log åt det.
Jag saknar det där som förut var.. mitt liv?

Sånt här får mig att tänka annorlunda på saker och ting. Om än så bara för stunden.

När jag sväljer är det som att huvudet exploderar. Jag känner för att sova hela tiden, men jag kan inte för huvudet gör så förbannat ont. Helst av allt skulle jag stanna kvar här, i min bekväma soffa, hela dagen. Men icke. Jag måste (ja, måste) ner på stan för att skicka över lite pengar till Tyskland. Men efter det, då ska jag lägga mig här igen. Då ska jag skypea, dricka te och försöka sova.
Sen ska jag hålla tummarna för att jag är kry på tisdag. Jag vill vill vill jobba.

Det börjar bli allt mer glest mellan arbetspassen. Skönt på ett sätt, förjävligt på ett annat. Jag behöver pengarna och jag älskar ju att jobba. Det känns dock härligt att vakna upp vissa mornar och veta att jag inte har någonting jag verkligen måste göra.
Det är mindre roligt att jag har lite ont i halsen och ett huvud som verkar väga massa kilon. Igår var inte alls bra, men idag är lite bättre. Alltid något!
Idag, imorgon och i övermorgon är lediga dagar. Jag har nästintill ingenting planerat. Jag kommer säkert vara rastlös redan under morgondagen. Men what the heck, jag har ingen rätt att klaga.

Och sen är det den där förbaskade framtiden. Vad kommer att ske? Vad ska jag syssla med när inga vikarier behövs? Blir det kanske säsongsarbete norrut, eller en resa till varmare breddgrader tidigare än planerat, eller ska jag sitta på mitt arsle och stirra in i väggen tills det blir vår?
Äsch, jag får helt enkelt ta dagarna som de kommer. Idag tänker jag äta upp min yoghurt och müsli, lyssna lite på Michael Jackson, cykla till baby och försöka att njuta av min lediga dag.

Ikväll är inte bra. Jag ångrar, ältar, saknar. Jag hatar att jag gör allt som jag inte borde göra.
Jag har kärlek, närhet, glädje, trygghet. Ändå lyckas jag inte fokusera på sådant som skulle kunna göra mig till världens lyckligaste.
För det är tydligen lättare att ångra, älta, sakna.

Min hemlighet är sorlig.