Jag avundas de människor som har en sund relation till mat. Avundas dem som aldrig vaknar på morgonen och funderar över vad som ska förtäras till frukost, lunch och middag. Jag skulle vilja kunna ta en stor näve av chilinötterna som lockar, eller hälla upp lite mer glass i skålen utan tankar som "jag borde inte" eller "onödiga kalorier". Det är förjävligt att ständigt lägga energi på att utvärdera dagen som gått. Att ångra, älta.
Jag avundas de människor som låter bli att fokusera på sådant som jag fokuserar på. Att tillslut bli en människa som kan avdramatisera allt som har med mat att göra, att en dag slippa skiten jag tyvärr satt mig själv i - det är ett av mina mål.

Min lördag började som sagt med en teledejt med älskade syster.
Jag har även roat mig med att duscha, städa lite i rummet, klickat runt på nätet, målat tånaglarna, ätit fetaost och lyssnat på skönsång av Alecia Beth Moore.
Snart cyklar jag till baby!


En mysig eftermiddag på Sylvia.

Tiden flyger alltid iväg när vi pratar. Du där, jag här.
Hur många mil som helst ifrån varandra, ändå så nära.
Syster, i vår ses vi.

...men jag behövde nya skor. Tror jag i alla fall.

Det är en vecka sen sist nu. Sju dagar, sju nätter. Jag känner frustration. Varför skulle oturen slå till mot just mig, just nu? Jag vill springaboxassvettasknäböja. Vill känna adrenalinet.

I helgen tänker jag ligga i soffan, under mitt täcke och sörpla te så fort jag får tid över. Nästa vecka tänker jag inte vara halvförkyld, ha halvont i halsen eller vara halvtrött i kroppen och skallen.

Som så många andra satt jag framför tv;n igår kväll.
"Ska du inte skänka lite pengar?".
Jag svarade aldrig på frågan jag fick. Men jag tänkte. Varför? Jag känner ju inte om har blivit drabbad och det finns inga gener i min släkt som talar för att jag själv ska riskera att bli drabbad. Egoisten i mig talade helt enkelt.
Den andra tanken som nådde mig bestod av sympati, empati, medmänsklighet, eftertanke.

Jag svarade aldrig på frågan, men jag skickade iväg 100 kronor genom ett sms när du inte såg.

Natten till igår jobbade jag. Jag spenderade 10 timmar i en soffa, vakandes. Höll mig vaken genom att läsa, kolla tv och  dricka kaffe. På köpet tappade jag dock en del av min röst och idag känner jag att en förkylning lurar runt hörnet. Har därför sjukanmält mig från dagens arbetspass. Roar mig med att ligga i soffan, lyssna på pink och städa lite smått. Håll dig borta svininfluensan! 

Hursomhelst, efter några timmars sömn igår förmiddag tog jag en fika med Agnes - efterlängtat, minst sagt! Blev sedan bjuden på middag, på Akropolis av baby. Efteråt trodde jag att vi skulle traska hemåt, men icke! Det blev "Fame" på bio. Hur lyckligt lottad får man vara?

Nu är jag glad, stolt och ler stort för mig själv här i sängen.
Jag valdes ut som en utav två att till en andra intervju, angående en tjänst som säljare på Telenor stores. Intervjun genomfördes vid 12tiden idag. Nyss ringde dom och berättade att jag fick jobbet! Woho!

Nu ska jag försöka sova åtminstonde någon timme (hur det nu ska gå?!?), för inatt ska jag jobba på Isabellagården. Första gången och allt. Vi får se hur det går, imorgon bitti lär jag vara ruskigt trött i alla fall!

Gång på gång blir jag påmind om hur sorglig, förjävlig, otäck och förbannat orättvis verkligheten är allt för ofta. En alldeles för tidig morgon, i en annars vacker kyrkopark, kan på en sekund omvandlas till en mardröm. Jag tänker på dig, du är inte värd den smärta som du känner. En förbannat orättvis verklighet.

Man öppnar upp ögonen, inser att man inte ska ta någonting för givet.

En timmes intervaller av gång och löpning blev tillslut 1 mil på löpbandet. Svettigt, jobbigt, skönt. Stolthet.

Idag är min enda lediga dag denna vecka. Utöver jobb så har jag träning, mässa, möte, barnvaktande och födelsedagsmiddag inplanerat. Busy helt enkelt.

Min fredag bestod utav lövbiff, idol och rosé.
Igår sänkte några cider och dansade tills fötterna värkte.

Hur jag mår idag?

Jag är rädd. Jag känner rädsla inför mitt fortsatta liv.
Dagligen bevittnar jag andra människors levnadsdagar. Människor som tidigare haft många järn i elden, arbetat hårt, rest runt om i världen, bildat familj, förlorat närstående.
Jag känner rädsla när jag tänker på hur jag kommer bli, när jag är många år äldre.
Jag vill inte.

Jag tror jag har tagit igen den sömn jag missat de senaste nätterna nu, vilket kan behövas. Jag ska snart cykla ner till gymet, därefter blir det åtta timmars jobb. Inatt sover jag inte ensam, thank god.

jag älskar dig.

"Borta bra...
...men hemma bäst. Definitivt.

Helgen har varit riktigt trevlig :) Mycket träning har hunnits med och träningsvärken jag lär få imorgon kommer nog inte vara att leka med. Under dagens cirkelfys och afrodans blev det skönt svettigt. God mat, bra sällskap och föreläsningar (en med Malou von Sivers, woho!).
För tillfället känner jag mig ganska mör i kroppen, vilket är förståeligt.
De två senaste dagarna har fått mig att inse hur mycket jag älskar träning och att det inte är någon fara att mumsa i sig lite hallonpaj och vaniljsås (behöver jag säga att jag var sjukt stolt efter att jag ätit en hel portion, utan någon som helst ångest?). Det blev vit pasta idag också, gott vare! Jag har kickat hela helgen. Kickat och njutit över att vara starkast. Livsglädje har smyckat min helg och jag är tacksam."

Som sagt, en helg som förändrade mitt liv. Till det sämre.

Jag ska styra bilen mot Eskilstuna om ett par timmar. Väl hemma tänker jag däcka i soffan och spendera resten av min söndag där. Framför tv;n, ätandes på något gott, skitsnackandes med min familj. Livskvalité.
Tröttheten är idag ett faktum, efter en helg med 18 arbetstimmar och alldeles för lite sömn. Jag behöver helt enkelt ladda mina batterier inför nästa vecka :)

Jag har träningsvärk på ställen jag aldrig trodde att jag hade några muskler alls.
Ligger fortfarande kvar i sängen, att ta sig upp verkar vara ett litet mission impossible.

Idag står ett möte på planeringen. Jag är nervös, rädd, förväntansfull...
Jag  ska också träna, spendera tid på ett ställe jag saknar och baka bröd.

...befinner sig mina föräldrar och min syster i ett 30 gradigt Barcelona.
Om jag är avundsjuk?

...att hälla i sig en drink, som blivit blandad av en kär vän. Man blir så äckligt full då.

Solen har visat sig från sin bästa sida. 
Jag har varit på arbetsintervju (som förövrigt inte gick bra alls, men jag är ju en erfarenhet rikare!).
Svetten rann på ki-boxpasset.
Sushin smakade gudomligt.

Och jag har tre lediga dagar framför mig :)