Snart lyfte vi från det här snölandet för att, efter tio timmar, landa i 30gradig värme. Det känns ganska jäkla underbart! Det räcker med vinterlandskap för mig nu. Får jag som jag vill har allt smält bort när vi kommer hem igen.

Nej, nu drar vi! :)

Jag tackar min kropp för att jag vaknade tidigare än jag egentligen ville idag. Förhoppningsvis lyckas jag på så vis sova lite inatt. Jag packade (i princip) nyligen klart allt. Fick lite panik när jag inte hittade mina flipflops, varefter jag insåg att jag kan köpa ett par där nere för en tia.
Än har jag inte fattat att vi faktiskt åker till Thailand ikväll. Det känns helt overkligt. Och underbart. Och läskigt. Och helt galet kul!

Det blev en sen kväll igår. Hockey, chips och pokerspel. Jag var ensam tjej (och nykter) med en massa killar, vilket nog var tur. Fulla och galna grabbar kan ju hitta på vad som helst i princip.

Idag vaknade jag och var riktigt trött. Traskade i alla fall hem till mina älskade, skypeade med systeryster i Australien, gav Axel födelsedagspresenter, åt kesoplättar och tog igen förlorad tid. Sen blev det kaffe hos Anna.
Nu kollar jag på film med la familia. Borde packa klart, men känner inte alls för det. Jag fixar det ikväll, eller imorgon.

Om ett dygn sitter vi på Arlanda. Det är nära nu.

Två år snart. Innan jag vet ordet av är du väl tonåring.

Älskade du.

Systeryster och fina Vinton!

Har tillbringat mina första vakna timmar med att packa. Det faktiskt ganska roligt att packa inför resan, men när det är dags att packa ur väskan när man kommit tillbaka - då är det inte lika roligt..
Idag ska vi fixa det allra sista inför trippen och ikväll blir det hockey hemma hos baby. Jag är så ruskigt ointresserad av den sporten, men vad gör man inte?

Om 3 dagar.

Jag fascineras. Utveckling är så fantastiskt stort.

Du kan mer bilsorter än jag (inte för att jag är så intresserad till skillnad från dig, men).
Du snackar mer än någon unge jag någonsin träffat.
Du har energin jag mer än gärna skulle vilja ha.
Du pussas och kramas bättre än någon annan.

Jag är jättetrött men kan omöjligt sova längre. Kan det vara resfeber som spökar?
Kommer vi vara i tid på Arlanda? Tänk om vi glömmer biljetterna hemma? Luftgropar. Jag hatar luftgropar. Är allt som ska packats ner nerpackat? Hur många maneter finns där just vi ska vara?
På söndag drar vi, det känns helt jäkla sjukt!

Idag ska vi växla in pengar. Sen ska jag passa älsklingsA, fika md Annelivännen, gå på ett årsmöte och börja packa.

Om 4 dagar.

Förkylningen klänger sig envist fast vid mig. Jag hatar att ha en rinnande näsa. Hatar att behöva snyta mig en gång i minuten. Och jag kommer att hata ännu mer om den fortfarande är kvar på söndag kväll.

Idag ska jag förövrigt på en arbetsintervju, fika med en vän, fixa lite inför resan och sova hos baby!

 

När snön smält bort. När jag kan känna gruset under mina skor. När vinterjackan läggs upp på vinden. När solen tvingar mig att kisa. När gröna löv syns.

När våren är här kommer jag ge mig ut på joggingturer igen.

Att bli moster är stort! Lillkillen är superfin och jag skulle mer än gärna vilja befinna mig i Australien nu.

Förutom dagens stora glädje så har vi tagit det väldigt lugnt. Jag är fortfarande inte frisk, så några filmer har vi hunnit sett, ätit mat, myst. En kort promenad med hunden har jag i alla fall orkat med, det är dåligt med frisk luft inne i en lägenhet..

Om 5 dagar.

"Sitter just nu i en mycket tunn tunika,
det ar det enda man kan ha pa sig nu
for tiden om jag sager sa, forutom bikini.
Bor pa ett valdigt fint hotell om ag far
saga det sjalv, lever som en drottning.
Har brant mig overallt.
Har sakert gatt upp i vikt ocksa.
Koh Lanta ar det finaste stallet jag varit
pa i Thailand, riktigt javla asfint ar det.
Det ar som en tavla nar man sitter och
blickar ut over horisonten medans man
trycker i sig pad thai eller fried rice
with chicken eller blackfisk eller vodka orange."

Själv sitter jag och skriver på min packningslista. Det är inte lätt. Jag kommer släpa med mig för mycket onödigt, det kan jag slå vad om.
Om en vecka är vi där, i värmen. Om en vecka är vi i landet som kan liknas vid en vacker tavla. Om en vecka kommer dagens längtan vara över. Allt känns väldigt overkligt, underbart, pirrigt osv. Jag har aldrig någonsin varit hemifrån så lång tid. Jag litar helt och hållet på Mattias, han får hålla mig lugn (så lugn han kan...).

Jag är trött, men vill inte sova på grund utav min täppta näsa. Hela munnen känns blä. Klockan hade ringt ungefär nu, om jag skulle iväg till jobbet. Det var nog tur att jag sjukanmälde mig..

Om 6 dagar.

Ringde och sjukanmälde mig för ett tag sen. Så nu har halsontet och den rinnande näsan fått sällskap av en gnutta dåligt samvete. Ligger och äter godis, tycker lite synd om mig själv. Mitt immunförsvar är inte min vän.

Klart som fan att jag fortfarande har ont i halsen. Som taggtråd ibland, lite mindre ont ibland. Jag ska dricka te med honung och knapra tabletter. Det blir en lugn alla hjärtans-dag helt enkelt. Ilskan kommer att vara ett faktum om jag blir tvungen att sjukanmäla mig från jobbet imorgon.
Ser fram emot ännu en vecka utan träning, vilket börjar bli någon sorts rutin. Skit helt enkelt.

Om 7 dagar.

Min hals känns konstig, precis som den brukar kännas innan förkylninghuvudvärkillamåendemassaontihalsen slår till. Jag håller alla tummar och tår för att jag vaknar upp imorgon och mår prima. Och gör jag mot förmodan inte det så kommer jag vara grinig, riktigt jävla grinig. Äsch, så länge jag är kry när vi beger oss till Thailand så är jag nöjd.

Jag och baby har precis stoppat i oss varsin kebabrulle. Ikväll vill jag bara sitta i soffan, med en stor påse naturgodis och kolla på film, efter film, efter film.

Om 8 dagar.

Jag hatar den som uppfann helvetesdrycken. Avskyr själva vätskan så mycket att jag skulle vilja strypa den med mina egna händer om jag så kunde. Den förstör liv, familjer. Den förstör kärlek. Jag är rädd för bubblandet i kroppen, rädd för det som gör att det snurrar så i huvudet. Vill egentligen inte, men gör ändå. Kan inte sätta fingret på vad det är som lockar, varför jag gång på gång gör det igen.

Efter två dagars arbete inklusive en övernattning hos farmor är jag nu hemma i mitt kära Etown igen. Snart ska vi iväg på en liten biltur, sen hem för att laga mat till hela familjen. Blir fredagsmys med lövbiff, plump och (liiiite) alkohol.

I helgen ska jag städa mitt rum (jag ska bara inte, jag måste), förhoppningsvis prata med systeryster down under (om hon inte föder bebis förstås), gå på välgörenhetskonsert och kanske träna. Ledighet är alltid uppskattat!

Om 9 dagar.

Fick igår reda på att en viss Alecia ska inta Ullevi den 23 juli. Dyra biljetter och en ganska lång (väldigt icke-gratis) resa lockar inte så värst. Men att tillsammans med upp till 60 000 andra och sjunga, skrika, dansa - det lockar sjukt mycket.

Nu har jag packat väskan och sitter här. Äter frukost och dricker en ruskigt stor kopp kaffe. Snart ska jag traska bort till tågstationen och åka till Strängnäs. Det blir jobb idag och imorgon, sen åker jag hem för ännu en ledig helg.

Om 10 dagar.

Rummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag. Väskan är inte packad.
Men det kan jag fixa en annan dag, för just nu ligger jag i min säng och varvar ner. Äter supergoda pannbiffar och bara slappnar av. Imorgon och fredag blir det strängnäs för jobb!


Och ni två gjorde min dag.

Igår genomförde (om man ens kan kalla det att genomföra) jag ett svindåligt pass på gymet. Två bröstövningar, sen hade all min energi runnit av mig. Motivationen var försvunnen och det enda jag ville var hem. Idag håller jag mina tummar för att det går bättre.

Resten av dagen ska jag jobba, städa mitt sjukt stökiga rum och packa väska.

Om 11 dagar.

Jag skulle vilja vara hos er nu. Få känna sparkarna, prata om allt och inget.

Det är inte långt kvar nu syster.

Eftersom solen skiner utanför fönstret kunde jag omöjligt sova vidare (trots att jag nog skulle behöva det). Så jag ska strax blanda mig en proteinshake, dra på mig träningskläder och traska ner till gymet!

Därefter kommer denna söndag bestå utav storhandling och konsert i Västerås!

Om 14 dagar.

Idag vägrade jag ångesten. Chips, dipp, godis and so on. Allt går bara man vill. Det finns så många "borde inte" inuti mig, desto färre "gör vad fan du vill". Flowet känns inte så jätte avlägset ikväll. Jag njuter, tar tillvara på allt som känns bra.

Sen är jag ruskigt partysugen för tillfället. Tänk vad musik kan göra för humöret.

Har haft en trevlig kväll. God mat, fulla tjejer och massa skitsnack. När tjejerna drog ut på krogen drog jag hem till baby. Nu sitter jag här, framför min dumburk, bredvid två nördar. Jag känner mig inte som en i gänget, snarare som tredje hjulet. Men allt har sin charm.

Efter en kopp kaffe traskade vi ner till gymet i förmiddags. Det blev ett riktigt bra pass, med fokus på rygg, lats, triceps och mage. Jag är helt klart nöjd, efter att inte ha tränat på drygt en vecka.

Efteråt blev det sushilunch (hur längesen?) och nu är jag hemma. Ska börja fixa mig lite smått för att om några timmar ta tåget eller bilen till Kungsör för att fira Sandra.

Om 15 dagar.

Nu är jag helt frisk, woho! Ikväll blir det självklart fredagsmys, den här gången tillsammans med baby. Smått och gott ska ner i magen, vi ska kolla på lets dance och bara vara. Imorgon blir det nog träning (ja, ja, ja!), lunch med min krokofant och födelsedagsfirande!

Om 16 dagar.

Nu är jag helt frisk, woho! Ikväll blir det självklart fredagsmys, den här gången tillsammans med baby. Smått och gott ska ner i magen, vi ska kolla på lets dance och bara vara. Imorgon blir det nog träning (ja, ja, ja!), lunch med min krokofant och födelsedagsfirande!

Om 16 dagar.

Jag blev aldrig sämre under natten. Kallsvettningarna och illamåendet kanske bara var inbillning, för efter en alvedon sov jag gott. Strax ska jag ta mig till stationen för att åka till jobbet. Håller tummarna för att mitt tåg inte blivit inställt på grund av snön.
Ikväll blir det vaccination!

Om 17 dagar.

Bjuder på två bilder från nyårsafton.

För första (och kanske enda) gången har Mattias somnat innan mig. Förmodligen beror det på att jag sov många timmar natten till igår plus ett par mitt på dagen. Nu sitter jag här och ska försöka bli trött. Huvudvärken är still going strong, men jag mår i övrigt en smula bättre. Blir lugnt hela morgondagen för att samla energi till jobb torsdag och fredag!

Jag hade planerat idag in i minsta detalj. Alarmet var inställt. Jag skulle gå upp, dricka kaffe och äta ägget jag kokat igårkväll. Sen skulle jag traska ner till gymet, träna rygg+triceps, ta tåget till strängnäs, jobba och sen sova hos farmor.

In i minsta detalj som sagt.
Nu ligger jag istället här i soffan. Huvudet spränger och jag tvingar i mig mat, trots att jag inte känner för att äta någonting.

Helvetesskit. Jag hatar att sjukanmäla mig, men idag var jag tvungen. Kroppen är matt, jag mår illa och kallsvettas. Att avstå från jobb ger mig alltid dåligt samvete, även om jag inte har något annat val. Jag ogillar att inte ta mig an saker som jag planerat. Sen avskyr jag att bara sitta hemma, tycka synd om mig själv och inte tjäna några pengar alls.
När farmor hann säga "du låter vissen" innan samtalet knappt hunnit börjat så tror jag på henne. Förmodligen blir det inget jobb imorgon heller. Hate this. Och för att inte prata om träningen som kommer bli lidande. Igen. Allt bottnar antagligen i all den stress jag utsatt min kropp för den senaste tiden. För lite sömn, dålig mat, farande hit och dit.

Som sagt, att tycka synd om sig själv är sorgligt. Nu ska jag dricka litervis med vatten och hoppas på att jag mår bättre snart!