Det gör ont i mig. Tårarna bränner mer nu, den här gången. Sagan har haft en liten paus, skiftat karaktärer och fått ett nytt kapitel. Nu är du huvudpersonen, jag har en biroll. Men min roll är viktig, för jag tänker finnas vid din sida. Hela tiden. Vi vet båda hur jobbigt det kommer att bli. Hur svårt det kommer att kännas. Jag är faktiskt tacksam för att jag redan har varit där, för nu kan jag känna med dig. Finnas för dig.

Jag vill att det här kapitlet ska bli kort. Ett kapitel utan många snedsteg. Ett kapitel som får ett lyckligt slut. Sen vill jag att boken, i vilken sagan är skriven, aldrig kommer att behöva öppnas igen.

Sista november, redan???

Min helg blev lyckad. Middag, musik, alldeles lagom mycket alkohol och lite dans på Mango tillsammans med mina sexy ladies visade sig vara ett perfekt 19års firande. Att jag sen spenderade de flesta timmarna av min lördag i den finaste lägenheten jag någonsin sett var ljuvlig grädde på allt mos. Tack Lina! :)

Gårdagen, första advent, spenderades på jobbet. Vi drack glögg, åt lussebullar, pepparkakor och bara myste. Jag älskar verkligen julen. Det är liksom 24 dagar kvar nu.

Idag ska jag fika, promenera, måla naglarna och ladda inför tio timmars arbete imorgon!

Amelie Karin Maria mår ganska illa. Ölspelet är nog ingenting för mig, inte godis heller. Men gott. Hinner jag inte somna rullar vi ner på stan snart.

Ligger i en stor soffa, laddar inför kvällen. Födelsedagsmiddag med efterföljande utgång i huvudstaden. Partiiii!

En natt med för lite sömn resulterade i alldeles för mycket tankar. Ni vet när man har så mycket i skallen så att John Blund inte ens funderar på att säga hej. Jag tänkte på dig, hur sorgligt allt det här är, framtiden, all oro jag känner. Jag tänkte på livet.

Idag har jag hunnit med en långpromenad tillsammans med byrackan och frukost. Nu ska jag skriva en liten packlista inför helgen som ser ut såhär;

- Jobb 13.30-21.15 idag
- Stockholm (födelsedagsmiddag, utgång) lördag-söndag
- Jobb 14.00-21.15 söndag

Jag känner hur pengarna sakta men säkert försvinner bort. Varför ska det var så snuskigt dyrt att välja det mest miljövänliga alternativet? Slopa alla billiga charterresor och sänk priset på tågen vettja.

Jag har äntligen lyckats ställa om min dygnsrytm, till det bättre. Att somna i lagom tid och gå upp ungefär när dagen precis börjat, det är bra skit! Nu börjar jag dock bli hungrig, men vill inte äta ensam. Väcka baby? Japp.

Idag blir det en sväng på stan (vilket jag inte riktigt känner för, efter drygt 3 timmar där igår...) och vaccination. Spruträdd som jag är så har en stor klump i magen redan infunnit sig. Trots att många sagt att det knappt känns så tror jag inte på dom. Det kommer göra jävligt ont, det är vad jag tror. Sen är frågan om jag kommer få biverkningar. Förhoppningsvis INTE såklart, främst för att jag ska jobba fredag kväll, åka upp till Stockholm lördag och jobba söndag kväll.

Kom förövrigt på att jag fyller år om drygt 2 veckor och att julen också är på ingång. Önskelista, no way. Jag önskar mig "bara";

- pengar
- mobiltelefon
- promenadskor

Alldeles för lite grejer att klottra ner på en lapp enligt mig.

Internet is still working. Ganska skönt, men ändå inte.

Har precis varit ute på en långpromenad, i leranregnetblåsten. Snart blir det lite lunch sen en tripp till stan med Axelandra!

Internetuppkoppling i 30 minuter till. Hur ska jag överleva? Förjävla lätt.
Jag är bara tacksam.

Gårdagen bestod utav en tidig morgon, en biltur från Västerås till Etown, lite slötid framför mr. dumburk, promenader, fika med Annelivännen och mys med baby.
Idag ska jag cykla hemåt, äta lite frukost och därefter ta en promenad :) Sen blir det kanskekanske ett mobilköp för min del!

När man vaknar upp bredvid någon som har sovit betydligt färre timmar än en själv och när man finner hans vän sovandes på soffan i vardagsrummet känner man inte direkt för att vara vaken alldeles själv.
Därför stack jag hem och här är jag nu. Tror att jag snart börjar känna mig lite hungrig så frukost ska fixas och ätas framför en film.
Runt lunch blir det en promenad och i eftermiddag sticker jag till Västerås. Blir kvar där över natten för att sedan få skjuts hem igen imorgon bitti (och då menar jag imorgon bitti, tidigt tidigt!).

...och om exakt en månad kommer min Spemm hem till Sverige!!!

En kort, men rask, promenad i duggregnet fick starta min söndag. Efter gårdagens barnvaktande trodde jag att jag skulle vara seg som kola idag, men icke. Och det tackar man ju för. Nu har jag ätit frukost, druckit kaffe och slöat framför dumburken ett tag.

Jobb 14-21.15. Och löning på onsdag vafasiken!

På grund av gårdagens dunkande huvudvärk skippade jag kvällens styrketräning. Istället stack jag iväg på en powerwalk. Välbehövligt och riktigt skönt, kanske mest för att jag tog en paus mitt i promenaden och kollade klart på "Inglourious Basterds" hemma hos baby. Förövrigt en bra, men jäkligt rå, film.
Kvällen avslutades i min soffa, med en massa gottigt och idol. Är det fredag så är det!

Det blev en tidig morgon även idag, det nalkas ytterligare ett arbetspass. Så nu kilar jag över till papi, hämtar bilen och styr mot stränkan.

Och när jag ser på dig så inser jag hur lite jag vill tillbaka till vad jag kommer ifrån.

Det var längesen jag var tvungen att gå upp såhär tidigt. Kroppen vill inte vakna till liv än, det är mörkt ute och kylan når min kropp genom lägenhetens väggar. Jag känner bara för att sova. Känner bara för att krypa ner under det varma täcket igen och stanna där tills det inte längre än.. natt?

Men icke sa nicke. Jobb är jobb! Nu beger jag mig mot bussen och stränkan. Efter drygt 8 timmars arbete blir det förmodligen lite styrketräning och därefter fredagsmys med systeryster.

Vafasiken.
Kan ni inte typ vänta med att hänga på beachen tills jag kommer ner?
En gravid syster och hennes man borde hålla sig inomhus, och flitigt uppdatera bloggen, när ledig tid finns. Inte lapa sol, njuta av värmen och äta allt för god mat (jag blir ju avundsjuk?!?!). Så det så.

Jag tog en promenad i regnet. Iskallt, ensamt.
Hamnade någonstans. Insåg hur förbannat mycket livet faktiskt är värt. Man är lyckligt lottad att man faktiskt lever. Jag har det bra och borde inte klaga ett enda dugg. Jag insåg ikväll att det finns så många som kämpar i motvind varje dag. Att det finns vissa som har fått lov att förändra sina levnadsvanor helt och hållet för att finnas till för andra.
En dag kan jag komma att behöva ändra mitt liv. En enda människa kan ändra min framtid. Om det är till det sämre eller bättre kan jag inte svara på. Livet är skört.

Jag tog en promenad i regnet. Iskallt, ensamt. Men på vägen hem rann inga tårar.

Jag sjukanmälde mig, redan igår, från dagens arbetspass. Ett smart drag eftersom jag vaknade upp idag (3 timmar senare än vad jag skulle gjort  om jag skulle åkt till stränkan) och kände mig betydligt mindre förkyld än igår. Idag blir därför lugnt mest hela tiden. Min yoghurt är precis uppäten och kaffebryggaren är laddad.
Dags att väcka baby!

Efter en svettig natt med täppt näsa och orolig sömn övervägde jag om jag skulle orka arbeta.
Men här är jag nu.
En ipren, nässpray och en stor portion rotmos och broccoli har gjort susen! När jag är klar här ska jag dock åka hemåt och där inte göra någonting annat än bara ta det lugnt. Risgrynsgröt (julkänsla!!!) och en bra film tillsammans med baby låter perfekt i mina öron.

I fredags blev det som sagt en repris. Idolmys hos Anna med tacos, massa nötter, skitsnack och nattpromenad. Så fort vi vaknat igår åkte vi ut på landet och kollade på massa valpar. Jag dog en aning. VILLHA. Resten av gårdagen spenderades i Torshälla med god mat, "Änglar och demoner" och snacks!

Söndag idag, vädret ser ut som skit. Jag har lyckats dra på mig någon sorts lindrig förkylning igen. Hur länge fick jag vara frisk den här gången? 2 veckor för att vara exakt. Jag får nog skylla mig själv, mitt dåliga immunförsvar lär hålla mig sällskap livet ut..


Jag har hunnit röra på mig en hel del under veckan i alla fall. Tji fick du förkylningsjävel!

Snart blir det nog  lite frukost, sen kanske en tripp till gymet eller hemåt. Blir jobb 16-20 idag!

Jag har precis druckit upp mitt kaffe (förövrigt det godaste kaffe jag någonsin druckit, mina älskade vet helt enkelt). Busungen sover och när han vaknar ska vi leka, mysa, äta mellis och bege oss ut på en liten promenad.

Hittade föresten en bild som, enligt mig, skriker äkta glädje;

Underbaraste.

Igårkväll slutade i tårar. Jag älskar dig, glöm aldrig det.

Jag och byrackan tog en liten promenad imorse. En skön, men ganska kall, start på dagen!
Om ett litet tag ska jag hämta lillA på dagis, sen blir det barnvaktande hela eftermiddagen. Därefter ska jag ner på gymet, för antingen ett kibox-pass eller lite styrketräning :) Ikväll blir det en repris på förra fredagen - tacos + idol hos ALarsson.

Jag och ALarsson (eller pippi, som hon alltid kommer vara enligt mig).

 

ps. Fredagen den 13e idag, oups!

Älskade älskade du. Det som jag var så rädd för, har nu hänt. Du har på sätt och vis gått i mina fotspår. Du har blivit precis som jag en gång var. Jag såg det ju, såg det så väl. Och allt jag ville var att du aldrig skulle behöva bli som jag.

Det värsta är att jag känner avundsjuka.

Jag och Tyzon tog en promenad i skogen, sen cyklade jag ner till gymet och tränade armar, axlar, bröst och lite mage. Just nu känns mina armar som spagetti ungefär. Det borde ju inte vara några problem att jobba, bara lite mer tungt än vanligt kanske.

Nej, nu ska jag dricka upp mitt kaffe och bege mig mot stränkan!

...och om exakt 1 månad är det min födelsedag!

Idag ska jag vara hundvakt, träna styrketräning och JOBBA! Min gruppledare ringde igår och satte upp mig på tre dagar, vilket för del säkert kan låta fjuttigt. Men - någonting är bättre än ingenting och alla pengar välkomnas!
Så nu ska jag bara äta upp min gröt, sen cykla hemåt och byta till promenadskor!

Det var Who knew (plus massa andra galet bra låtar), akrobatik, glädje, kärlek.
Det var världsklass när den är som bäst.

Artikel <---

Gårdagen bestod utav 90 minuters promenad, matlagning, mys med bebis och dippning framför en sjuk, men ganska bra, film.

Just nu äter jag en god toast och dricker te. Om någon timme ska jag bege mig till gymet. Därefter blir det dusch, lunch osv. Ikväll blir det jag, sis,  globen och Alecia Beth Moore. Det är drygt 3 år sen sist, jag kan knappt fatta att jag ska sjunga med henne ikväll igen!

Än så länge har ingen ringt och frågat mig om jag vill jobba, vilket betyder att jag har en ledig måndag att se fram emot (än så länge som sagt).
Jag tror jag har tagit igen de timmar sömn jag missade under helgen. Kickade igång dagen med en kopp kaffe och städning av "mitt andra hem". Nu har jag fått lite frukost i magen och ska strax bege mig ut på en promenad!

Ikväll ska jag träffa bebis, hihi!

Jag skulle kunna somna nu om jag hade möjligheten. Mina fötter värker efter nattens dansande och jag börjar bli hungrig. Det känns förövrigt skönt att vara på jobbet igen, man hamnar så lätt i någon slags dvala när man är ledig flera dagar i sträck!

Ikväll ska jag sova så fort jag kommit hem, det behövs big time!

...precis som jag förtjänar.
Träningsvärken håller sig envist kvar, jag känner av en gnutta ont i huvudet och lite matthet i kroppen. Gårdagskvällen blev bra. Lite mys hos mig, en sväng till Sylvia och en hel del dansande i dimman.

Om två timmar beger jag mig till stränkan. Shit, det känns som att jag inte jobbat på evigheter!

Framtiden. Jag smakar på ordet. Vad gör jag imorgon, nästa år, om flera år? Vilka människor kommer jag träffa, hur kommer mitt liv se ut. Familj, hund, utbildning, arbete? Framtiden är oviss, men ändå inte.

Just idag längtar jag till december månad med allt vad det innebär. Längtar tills snön återigen faller och faktiskt stannar kvar på marken för ett tag. Längtar efter risgrynsgröt, iskallt golv på morgonen, mörker, levande ljus.
Just idag ser jag fram emot att äntligen åka ner till min älskade syster med familj i Australien. Jag kommer längta hem så att det gör ont, men jag kommer glädjas åt att vara där. Jag tänker lapa sol, mysa med mitt systerbarn, upptäcka, uppleva.
Just idag hoppas jag att nästa sommar bjuder på glädje, sol och en massa annat som hör den svenska sommaren till.
Just idag känner jag för att börja plugga nästa höst.

Vad som kommer att ske i just mitt liv står delvis skrivet i stjärnorna. Den som lever får se.

Idag sov jag ganska länge. Vaknade av ett telefonsamtal, hällde i mig lite filmjölk och stack ut på en skogspromenad. Därefter blev det kaffe, mandariner, lite skitsnack och bus hemma hos Ida.
Just nu äter jag någon slags lunch, lyssnar på Kents nya album (som för övrigt är riktigt bra!) och försöker ignorera min träningsvärk. Om 3 timmar ska jag boxas. Sen ska jag cykla hem till Anna, duscha, dra på mig mjukisar, äta tacos framför idol och bara myyyysa! Eftersom det är "dags för fredagsmys" (sjunger för mig själv...haha).
Blir för övrigt andra natten utan min baby, ensamt.

Jag saknar också lundbladsvägen ibland. Eller nej, inte ibland. Jag saknar det alltid. Saknar det radhus som jag trodde skulle vara mitt hem tills den dag jag skulle ta ett stort steg ut i vuxenvärlden genom att flytta till eget. Så mycket som skett där. Kalas, julaftnar, kurragömmalekar, spring i trapporna, omplåstrande på grund av oförsiktighet (och nyfikenhet), påskäggsjakter, studsmattshoppande, plockande av björnbär. Att fika var vår rutin, minst 2 gånger om dagen kokade mamma kaffe och plockade fram kakor, bullar. Alla migränanfall, alla galenskaper tillsammans med mina tre vapendragare, alla bråk med älskade syskon.

Men ibland splittras allt. Jag hatar när kärleken inte längre är tillräckligt stark.

Mina ben värker. Träningsvärken är ett faktum. Frågan är om jag kommer upp ur sängen imorgon, om jag kommer orka promenera, om jag pallar cykla och om jag kommer lyckas stå ut med 85 minuters ki box? Äsch, allt går - bara man vill.

Ikväll har jag druckit julmust. Längtat efter allt som hör julen till. Pepparkakshus, snö, klappar, ischoklad, knäck, midnattsmässa ochsåvidare. Det är liksom inte ens en månad kvar tills det är december. Därefter sker ju allt så fort. Min födelsedag, lucia, julafton, nyår. Sen blir det längtan efter sommaren igen.

Ikväll har jag också saknat en liten människa, med ett väldigt stort hjärta.

Älskling.

Those were the days
I thought they'd never end

Efter fäbodknäcke och kaffe till frukost samt några SATCavsnitt cyklade jag hem till mami i det snöblandade regnet (för övrigt, varför just nu?). Efter ett snabbt klädombyte cyklade jag ner på stan och lyfte lite skrot tillsammans med Ia. Eftersom jag var sådär lagom seg efter träningspasset orkade jag inte laga mat så det blev... fäbodknäcke till lunch. Fy Amelie. Men gott var det!

Just nu sitter jag här, framför dumburken, lyssnar på Michael Jackson, läser bloggar och bara tar det lugnt. En kopp kaffe så är allt som det ska vara :)

Träningsvärk - check!
Det känns sådär lagom skönt i bröstet, ryggen, låren. Precis som det borde göra dagen efter ett gympass!

Idag har jag en fika med mina ladies och lite barnvaktande inplanerat. Förhoppningsvis får jag också ett telefonsamtal under dagens gång.

Och det var så förskräckligt skönt att äntligen träna igen. Löve it!

Efter ett par timmar på stan med Sandra blev jag ännu mer slut i kroppen. Nu avnjuts en kaffe. Mitt emot äts det pölsa. Det luktar inte så gott. Jag väntar tills ikväll istället - fajitas it is!

Ingen förkylning, inget halsont. Jag spritter av energi, samtidigt som jag känner mig galet seg. Haha! Snart ska jag cykla till mami, byta om, cykla ner till gymet och svettas lite. Det blir nog ganska lugnt dock, känns som att konditionen och styrkan har hamnat lite på efterkälken den här viloveckan. Efter träningen ska jag nog traska lite på stan med en vän, sen tillbringa resten av dagen med Mattias :)

Den 6e december har det gått 361 dagar sen jag upplevde något av de allra häftigaste i hela mitt liv. Adrenalinet som pumpades runt i kroppen, stoltheten av att våga.
Den 6e december gör jag kanskekanskekanske något liknande igen. Men bara kanske.

Ursäkta språket men helvetesjävlaskitförkylning att vägra släppa. Nu har det gått en vecka sen jag tappade rösten och nästan började rinna. Nu kan jag prata som vanligt igen, men jag är inte helt fräsch vilket jag hade hoppats på efter en kolugn helg. Men, livet är ju hårt ibland. Jag får väl helt enkelt fortsätta vara lite sådär lagom halvsjuk. Så fort jag är helt och hållet frisk kommer jag springa ner till gymet, det är ett som är säkert!

Idag blir det jobb 13-18.30!

Uppe med tuppen, nästan.
"Redan söndag?" frågar jag mig själv, som så många söndagar förut. Och redan 1a november??? Tiden går fort och det känns som att man inte riktigt hinner med livet ibland.
Idag är jag en gullig flickvän och gör iordning frukost. Varma smörgåsar med olika pålägg, fil, müsli, kaffe.. Helgmornar is the shit!