Ibland känns livet som en lång, utdragen transportssträcka. En väntan på ingenting.
Ikväll är jag sådär pinsamt nere. Gråter för ingenting. Ser ner på mig själv, ångrar.
Jag skäms inför människor som bara vill mig väl. Förlåt mig, förlåt mig tusen gånger.

Jag försöker skoja bort det, men det är omöjligt.