Det är nästan obehagligt skrämmande, hur många timmar jag spenderar framför min kära dumburk varje dag. Ett litet tag på morgonen och ett flertal timmar under eftermiddagen och kvällen. Detta är perioder som jag skulle kunna göra mycket andra saker under. Under tiden jag pluggar används ofta datorn, men verkligen inte till bara plugg. Fönster av msnkonversationer blinkar flitigt, jag kikar runt lite på ansiktsboken, uppdaterar bloggen, läser bloggar. Datorn är något av det allra bästa jag har (haha, det där lät. Jag menar att jag antagligen inte kan vara utan, och då syftar jag på ett stadie som sträcker sig så långt bort ifrån känslomässigt som det är möjligt), men samtidigt något av det allra värsta.

Min dator stjäl dyrbar tid och jag säger inte ens ifrån. Jag blir bara efterklok, till ingen nytta alls. Och som jag och Filly diskuterade igår; hur gjorde man förr? När ingen visste vad internet var..
Jag är ytterst tveksam till att jag skulle starta datorn för att endast lägga ett parti spindelharpan liksom.

Detta tål att tänkas på. Jag kanske borde börja med ett max antal timmar, till slösurfning. Dock kommer det kännas som att vara barn på nytt, då jag och mina syskon fick varsin halvtimme till vårt förfogande, varje kväll. Åh, nu blir jag ju blir alldeles nostalgisk. Jag älskade lunarstorm.se något förskräckligt och blev lika glad varje gång någon skrivit i min GB (haha!) eller kommenterat mina bilder.

Vilka i-landsproblem dagens ungdomar är drabbade av, det är nästan sorgligt. Bara för det så ska jag inte använda min dator ikväll, förräns jag kan (hyfsat i alla fall) alla 10 målstudiefrågor om hinduismen. Och hur sjukt låter inte det? Datorn är min belöning. Men så får det bli!