Efter att jag ursinnigt lämnat in mitt buddhismprov (jag fick total black out och nu hatar jag Buddha, verkligen), gick jag hemåt och fick plötsligt för mig att sticka ut och jogga. What liksom? Jag, jogga, bara sådär? Det var cirkus ett år sedan jag var ute och rörde på apostlahästarna, på något annat sätt än promenader. Hursomhelst, efter lite tvekan övertalade jag mig själv i alla fall att försöka. Stupade jag efter några meter så var det väl bara att vända hemåt igen. Men sepåfan, jag var ute i hela 30 minuter och hann med en relativt lång runda dessutom. Det allra bästa var hur härligt det kändes, under hela joggingturen. Solen lyste, det blåste sådär lite lagom och jag fokuserade endast på mina egna andetag. Härligt helt enkelt!

Nu har jag tagit en dusch, fixat iordning mig och ätit lite. Snart blir det musikcafé och därefter öppet hus hos fröken Åhlin.