På grund av att jag kom i säng så pass sen inatt, hade jag inte direkt förväntat mig att vakna kl 07.00 imorse. Det är surt att jag inte har någon som helst känsla av att somna om. Så nu ligger jag här (framför denna dumburk, of course), har ätit frukost och väntar på att klockan ska bli promenad för mig och P.
Och så var det mina problem att ta en dag som den kommer. Jag klarar inte ens en förmiddag utan att ha nästintill varje minut planerad, jag är ganska sorglig. Jag vet.

Idag blir det som sagt en prommis och ikväll står mässa med efterföljande fest på schemat. Dock får vi se hur det blir med den där festen, något säger mig att jag hellre går hem och slänger mig på soffan än fixar mig för party. Torrbollen Amelie, fortfarande lika sorglig.