För tilfället sitter jag på friskis, surplar café au lait (namnet?), äter frukt och läser en tidning för kvinnor 40+. What a life huh? Snart kommer dock min räddare i nöden, för att göra mig sällskap här i ensamheten. Det är ganska tråkigt här, i synnerhet stängningstid. Ensamt.

Och när jag ändå är inne på friskis och svettis. Ni fattar inte hur mycket jag vill träna. Svettas som bara den. Få blodsmak i munnen. Känna hur hela kroppen skakar av ansträngning. Jag vill vill vill. Och jag tänker, inom sinom tid. Och jag ska inte göra det för att mildra någon ångest. Jag ska träna för att jag älskar det. Snart så.