För att stilla min nervositet äter jag, hör och häpna... glass.
Underbart god choklad glass, krokantglass och chokladsås. Yummie. För vad gör det om hundra år?
Mina ridlår och kärlekshandtag kommer nog alltid sitta där de sitter så..

Filmen blev klart godkänd, men inte mycket mer än så. Det enda som saknades var några KENT-låtar, då hade deppfaktorn vart på max. Tårar kom, till och med på min kind. Men boken är betydligt bättre, helt klart.

Imorgon ska jag upp tidigt. Benen ska rakas, en stadig frukost ska ätas och diverse saker ska packas. Bröllopsmässa here I come!