Jag tog en promenad i regnet. Iskallt, ensamt.
Hamnade någonstans. Insåg hur förbannat mycket livet faktiskt är värt. Man är lyckligt lottad att man faktiskt lever. Jag har det bra och borde inte klaga ett enda dugg. Jag insåg ikväll att det finns så många som kämpar i motvind varje dag. Att det finns vissa som har fått lov att förändra sina levnadsvanor helt och hållet för att finnas till för andra.
En dag kan jag komma att behöva ändra mitt liv. En enda människa kan ändra min framtid. Om det är till det sämre eller bättre kan jag inte svara på. Livet är skört.

Jag tog en promenad i regnet. Iskallt, ensamt. Men på vägen hem rann inga tårar.