Det var längesen jag var tvungen att gå upp såhär tidigt. Kroppen vill inte vakna till liv än, det är mörkt ute och kylan når min kropp genom lägenhetens väggar. Jag känner bara för att sova. Känner bara för att krypa ner under det varma täcket igen och stanna där tills det inte längre än.. natt?

Men icke sa nicke. Jobb är jobb! Nu beger jag mig mot bussen och stränkan. Efter drygt 8 timmars arbete blir det förmodligen lite styrketräning och därefter fredagsmys med systeryster.