Det gör ont i mig. Tårarna bränner mer nu, den här gången. Sagan har haft en liten paus, skiftat karaktärer och fått ett nytt kapitel. Nu är du huvudpersonen, jag har en biroll. Men min roll är viktig, för jag tänker finnas vid din sida. Hela tiden. Vi vet båda hur jobbigt det kommer att bli. Hur svårt det kommer att kännas. Jag är faktiskt tacksam för att jag redan har varit där, för nu kan jag känna med dig. Finnas för dig.

Jag vill att det här kapitlet ska bli kort. Ett kapitel utan många snedsteg. Ett kapitel som får ett lyckligt slut. Sen vill jag att boken, i vilken sagan är skriven, aldrig kommer att behöva öppnas igen.