Just nu känns det som hände i måndags, och allt innan, återigen som en hemsk mardröm. Dagen ligger på andra plats i min "lista-över-de-mest-förjävliga-dagarna-i-mitt-liv. Att förlora min bästa vän är det allra värsta. Men att bli skuldsatt på grund av att några sorgliga själar kommer på hur lätt det är att lura unga människor är skrämmande. Jag maler "tänk om..." inuti mitt huvud, varje minut, varje sekund. För hur kunde jag vara så urbota korkad? Nu ser jag ju allt så mycket klarare. Att vara efterklok har råkat blivit något av ett litet signum för mig. Men aldrig mer. Jag vill aldrig mer göra misstag, i alla fall inte i denna omfattning. Att fela är mänskligt. Det är bara så synd att det ska kosta mig 25000 jävla kronor.
Idag kokar jag, av ilska och besvikelse. Arg på mig själv, arg på andra.

Det tar emot att man i dagens samhälle faktiskt inte kan lite på någon.