21 september
Det där hann jag skriva innan posten damp ner innanför dörren tidigare idag. Ett brev som jag trodde var min lönespecifikation fick mig att bryta ihop. Tårarna rann, jag tänkte tillbaka på de senaste månaderna, ångrade. Idag insåg jag att jag gjort mitt, hittills, livs största misstag. Jag har spenderat min dag på banken, polisstationen. Allt har blandats med förvirring, en känsla av tomhet och ännu mer tårar. Jag känner skam, en oerhörd skam.
Men jag kan inte få någonting ogjort, därför gäller det att se framåt. Jag försöker tänka att "allt går, bara man vill" och andra positiva tankar. Jag har lärt mig något av mitt enorma misstag.
Jag tänker på dig. Blir så arg, ledsen och förbannad. Så arg så jag skakar. Sånt här ska inte drabba dig, du är alledes för bra för det. Älskade vän, jag hoppas att de åker dit så det skriker om det!!
Betlar de dig inte tillräckligt?????
Vad är det som har hänt? Om jag får fråga dvs. Har det varit någon j*vla skurk i farten?!
Hoppas att allt löser sig för dig! En riktig jävla skitsits du har hamnat i. Usch. Lider med dig!
Sv: Men.. det låter inte alls bra, förlåt för sen kommentar förresten, får man fråga vad som har hänt?
Sänder stärkande kramar!
Jag läste tidningen nyss, tyckte att jag kände igen dig för att jag känner Tessa osv. Riktigt jävla arg blev jag faktiskt, vilka idioter det finns.. tycker inte alls det är rätt att du ska behöva betala pengarna. Fyfan säger jag bara :(. USCH!
