Det börjar bli allt mer glest mellan arbetspassen. Skönt på ett sätt, förjävligt på ett annat. Jag behöver pengarna och jag älskar ju att jobba. Det känns dock härligt att vakna upp vissa mornar och veta att jag inte har någonting jag verkligen måste göra.
Det är mindre roligt att jag har lite ont i halsen och ett huvud som verkar väga massa kilon. Igår var inte alls bra, men idag är lite bättre. Alltid något!
Idag, imorgon och i övermorgon är lediga dagar. Jag har nästintill ingenting planerat. Jag kommer säkert vara rastlös redan under morgondagen. Men what the heck, jag har ingen rätt att klaga.

Och sen är det den där förbaskade framtiden. Vad kommer att ske? Vad ska jag syssla med när inga vikarier behövs? Blir det kanske säsongsarbete norrut, eller en resa till varmare breddgrader tidigare än planerat, eller ska jag sitta på mitt arsle och stirra in i väggen tills det blir vår?
Äsch, jag får helt enkelt ta dagarna som de kommer. Idag tänker jag äta upp min yoghurt och müsli, lyssna lite på Michael Jackson, cykla till baby och försöka att njuta av min lediga dag.