Det är en vecka sen sist nu. Sju dagar, sju nätter. Jag känner frustration. Varför skulle oturen slå till mot just mig, just nu? Jag vill springaboxassvettasknäböja. Vill känna adrenalinet.

I helgen tänker jag ligga i soffan, under mitt täcke och sörpla te så fort jag får tid över. Nästa vecka tänker jag inte vara halvförkyld, ha halvont i halsen eller vara halvtrött i kroppen och skallen.