Som så många andra satt jag framför tv;n igår kväll.
"Ska du inte skänka lite pengar?".
Jag svarade aldrig på frågan jag fick. Men jag tänkte. Varför? Jag känner ju inte om har blivit drabbad och det finns inga gener i min släkt som talar för att jag själv ska riskera att bli drabbad. Egoisten i mig talade helt enkelt.
Den andra tanken som nådde mig bestod av sympati, empati, medmänsklighet, eftertanke.

Jag svarade aldrig på frågan, men jag skickade iväg 100 kronor genom ett sms när du inte såg.