Jag kommer aldrig någonsin kunna ändra på det förflutna. Men jag kan välja att vrida och vända på allt som hänt, älta, ångra. Eller så kan jag gå vidare, bära med mig erfarenheterna och se det positiva i att faktiskt vara där jag är idag. Det andra alternativet borde vara det enda självklara. Tvekan borde inte ens finnas. Jag upprepar "acceptera" för mig själv, en dag sker det.

Igår hade jag planer på att sova över i grannstaden över dagens natt. Planerna har ändrats. För ikväll vill jag göra något som jag inte kan göra i stränkan. Därför blir det en biltur om en halvtimme, vilket inte kunde ske lägligare, då regnet hänger i luften. Jobb 7-16, sen har jag femtom timmars fritid innan det är dags igen.