Snart är januari månad slut och vi tar ännu ett steg närmre maj.
I övermorgon är det endast 100 (?!) dagar kvar tills det är tänkt att vårt underverk äntligen ska få se världen. 100 dagar. Det är ju ingenting.

I övrigt så rullar livet på. Tryggheten jag har känt på nya jobbet börjar sakta lida mot sitt slut, men jag hoppas, och vet ju, att allt löser sig oavsett. Ändå envisas oron med att lura runt hörnet. "Allt löser sig, allt löser sig, allt löser sig...".
Har inte varit på gymmet på snart två veckor, då en jävlig förkylning vägrar att släppa. Rinner det inte ur näsan, så känns det som att jag ska hosta upp lungorna genom halsen och så vidare.

Sen är jag irriterad på att vintern verkar ha kommit för att stanna. Håller alla mina tummar, hoppas att det inte stämmer och att vi kan få känna av våren snart.