Ibland kommer det bara över mig.

När jag tänker på allt som hänt under det senaste åren. När jag verkligen, verkligen tänker igenom händelseförloppet. Sveket, tårarna, känslan av att inte förstå. De jobbiga dagarna. Och så de dagarna då allt kändes lite mindre jobbigt och förjävligt. Tårarna kan inte sluta rinna vid dessa tillfällen. Det är så fruktansvärt overkligt allting. Inte trodde jag väl att Du skulle kunna göra något sådant mot Oss.

Du lämnade oss. Hur du kunde, det kommer jag aldrig att förstå. Men den dagen du vill bygga på någonting nytt med din son, då vill jag att du ska veta att jag kommer vara den första att tacka dig. Vår son behöver dig, om du bara visste.

Och tills dess så ska jag försöka sträva efter att en morgon vakna och känna mig glad över livet.

För mig är du hela livet.

 
Tänk att det imorgon har gått 11 hela månader sen du föddes.
Och tänk vad mycket som hänt under dessa 11 månader. Idag är ingenting som jag tänkt att det skulle vara. Men så länge jag har dig, så klarar jag mig.
 
Jag är så stolt över dig, min fina son. Världens bästa.

Life goes on.

Bedragen, lämnad, ensam, förtvivlad, ledsen.

Men starkare. Och inte alls ensam, snarare tvärtom.

Ett liv för mig är ett liv med dig.


Doften av ditt hår, varje liten tår
Gör mig mera säker på
Att ett liv för mig är ett liv med dig
Jag kommer alltid, alltid att älska dig

The love of my life.

Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.


 Bara några timmar gammal, i famnen på världens stoltaste pappa. Det blir inte bättre än såhär.

Jag har aldrig älskat någon annan i mitt liv, såsom jag älskar dig.



Dagarna går. Jag ammar, går promenader, passar på att sova när Zack sover. Förundras, vet inte hur man ska bete sig med allt det nya, njuter. Känner så mycket kärlek till min son. Han är alldeles perfekt. Världens finaste.

Jag är så glad att du är min.


Jag finner inga ord för det här.

Zack Mattias Baung Christensen.



När klockan slog 20.02 i söndags, tittade världens finaste människa ut.
Jag känner så mycket kärlek. Kan inte förstå att den lilla varelsen som ligger här bredvid mig faktiskt har tillbringat nio månader inuti min mage. Det är han som har sparkat sönder mina revben och det är han som har fått mig att längta något oerhört.
Han är den mest fantastiska person jag någonsin träffat och det finns ingen större kärlek än den här.

Mitt liv har precis börjat.

Som sagt,

det är väl bara att passa på.
Blir jobb imorgon kväll också (om livet inuti inte vill titta ut innan dess, det vill säga)!

Mattias tycker att jag borde vila. Jag har lovat att göra det, sen...

5 maj


Ungefär såhär bra passar mina tröjor just nu.

Lördag och jag blev precis tillfrågad om att jobba ikväll igen. Tackade ja och lägger därför en 40-timmarsvecka bakom mig när dagens pass är avklarat.
Min första tanke var att sluta jobba i vecka 38, men what the heck - jag mår ju så bra, så varför inte. Dagarna går fortare och jag får lite junilön, inte helt fel!

Nu blir det storhandling med sambon!

Lilla du.

Lilla du där inne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du reda är här.

Är det dina tår jag känner?
Är det ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant
att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
vem du än är.

3 maj


Blev "tyvärr" tvungen att låna en kollegas bil imorse.

Nuså, när jag är i vecka 40 och kanske borde ta det lugnt och vila upp mig inför kraftprovet som väntar, DÅ finns det jobb i mängder. Och om jag tackar nej? Aldrig, det gäller att passa på! Många tycker jag är lite galen, men jag är bara jag! 

1 maj


Välkommen maj månad och välkommen vecka 40!

Jag har ett kort arbetspass inplanerat på torsdag, sen är det helt okej om livet inuti väljer att titta ut. Mamma har tippat på 4e maj och hon får gärna ha rätt.

Nu ska jag ta en promenad i solen och sen väcka sambon. Det gäller att passa på att utnyttja hans lediga dagar, så idag blir det shopping, storhandling och godaste glassen i stan!

30 april



Sista april, vilket betyder att vi imorgon går in i månaden då jag kommer bli mamma.
Igår packade jag klart väskan som ska med upp till sjukhuset när det är dags. Jag förstår inte att jag och Mattias ska gå in på förlossningen tillsammans och gå därifrån med en liten människa med oss. Blir alldeles pirrig i magen när jag tänker på det. Min alldeles egna lilla familj.
RSS 2.0