Efter några timmar på jobbet stack jag ner till gymmet och fick upp pulsen en aning. Fick även dagens finaste komplimang av en för mig, helt okänd kvinna. Ibland lyckas människor bara träffa helt rätt. Mina mungipor slutade väl vid öronen och jag kände mig starkast i världen ungefär.

Nu sitter jag i soffan och äter lussebullar. Längtar efter sambon som är på jobbet och ser fram emot en lugn och skön måndagskväll.

Och världens bästa Axel är krasslig så det blir inget av att ses idag. Men på torsdag hoppas jag att han är kry, så jag kan få kramas!