Går in i vecka 37 idag och känner väl att livet där inuti gärna får kika ut redan om ett par veckor, så slipper jag ha så förbaskat långtråkigt när jobb lyser med sin frånvaro. 
Tacka gudarna för att jag har min fina Mattias. Tristressen och rastlösheten blir så mycket lättare att uthärda med hjälp av honom. Jag vet att han kommer bli världens bästa pappa till vårt barn. Jag kunde inte träffat någon bättre människa att leva livet med. Han får mig att skratta och ingen annan vet hur man bättre tröstar mig. Min klippa.