Ibland händer det att jag verkligen vill gråta, hur konstigt det än låter. Då sätter jag mig ensam någonstans, lyssnar på låtar som direkt får mig att tänka på världens bästa Felicia. Kollar på bilder av oss tillsammans. Minnena bubblar upp inuti mig och tårarna går omöjligt att stoppa.

Det här är mitt sätt att sörja, bara mitt.