Att jag på nyårsafton år 2006 gav ett löfte till mig själv. Jag skulle bli mer hälsosam, inte äta massa skit och röra på mig.
De allra flesta nyårslöften rinner ut i sanden som bekant och även detta trodde jag skulle ha samma utgång. Men jag hade fel. Jag gjorde som jag hade lovat. Uteslöt allt vad godis, kakor, glass heter. Därefter pasta, ris, potatis, gräddiga såser. Och på den vägen fortsatte det.

När min omgivning insåg att jag hade en ätstörning vägrade jag lyssna. Efter att min lärare kallat mig mager började även jag förstå. Med hjälp av min svägerska Pethra (utan dig vore jag kanske inte vara där jag är idag!) sökte jag hjälp. Det behövdes många samtal, ett träningsförbud och mycket mer innan jag började se på mig själv med andra ögon.

Än idag är jag inte frisk. Jag tror inte att man någonsin blir helt fri från en ätstörning, men det är bara min åsikt. Men jag mår så mycket bättre än jag gjorde då och det har jag min familj och vänner att tacka för!