Det tål att skrivas igen.
"Jag saknar också lundbladsvägen ibland. Eller nej, inte ibland. Jag saknar det alltid. Saknar det radhus som jag trodde skulle vara mitt hem tills den dag jag skulle ta ett stort steg ut i vuxenvärlden genom att flytta till eget. Så mycket som skett där. Kalas, julaftnar, kurragömmalekar, spring i trapporna, omplåstrande på grund av oförsiktighet (och nyfikenhet), påskäggsjakter, studsmattshoppande, plockande av björnbär. Att fika var vår rutin, minst 2 gånger om dagen kokade mamma kaffe och plockade fram kakor, bullar. Alla migränanfall, alla galenskaper tillsammans med mina tre vapendragare, alla bråk med älskade syskon.
Men ibland splittras allt. Jag hatar när kärleken inte längre är tillräckligt stark."
Men ibland splittras allt. Jag hatar när kärleken inte längre är tillräckligt stark."
Vill du kommentera?
Postat av: lisa
love you!
Trackback
