if I let myself go, I'm the only one to blame
Jag fick besök ikväll. Inte något kärt besök, men utav någon välbekant. Jag tacklade känslan med en promenad i den svala kvällsluften. Försökte ta djupa andetag, trots att jag så väl vet att det inte går när jag är upprörd. Tankarna snurrade i huvudet. Varför sker allt? När ska jag få slippa?
Vill du kommentera?
Trackback
