För fyra år sen var det jag som stod på scenen. Jag som var nervös och sjöng ensam inför den "stora" publiken. Jag som snodde rödvin från lärarna. Jag som insåg hur mycket jag skulle sakna alla vänner i klassen som hade varit min de senaste sex åren.

Tiden på Djurgårdsskolan kan inte på något sätt jämföras med gymnasiet. Jag har tidigare fått för mig att jag saknar tiden på St Eskil, men ikväll insåg jag att det är grundskolan jag saknar. Gemenskapen, vänskapen.