åtminstonde om man får vara det åt denna galning.


Han bad mig släcka lampan och stänga dörren för ett bra tag sen, men ligger fortfarande vaken. Jag hör hur han slamrar med sin bil (ja, han sover med bilar) och pratar för sig själv. Och jag ler. Den lilla människan får mig att smälta. Innan jag fick sätta på honom pyjamasen ville han ge mig en stor kram. Länge satt vi i soffan, hans armar på mina, hans kind mot min kind. Det finns så mycket kärlek.

Just det, han ville sova i soffan också innan det var dags för sängen. Bara en liten stund, för det var så mysigt.