när är du här igen?
Ibland glömmer jag liksom bort att du inte finns kvar. Eller, du finns ju alltid kvar. I hjärtat. Men jag vill ringa dig när jag är ledsen, skratta som jag bara kunde göra när du var med, bli jävligt full tillsammans med dig, sova över hos dig. Det finns så mycket jag vill göra igen. Och igen.
Jag trodde aldrig i mina vildaste fantasier att jag skulle bli någon som förlorade en vän. En som förlorade sin bästa vän. Den där dagen för snart fyra år sedan förändrade verkligen allt.
Jag blundar, tänker efter. Jag minns hur du luktade. Ser ditt leende, det vackraste leendet.
Vill du kommentera?
Trackback
