Nu är jag helt slut i kroppen. Axlarna värker och jag har ett fint märke efter kronan i pannan. Visst är det roligt att man blir lika glad varje gång man blir vald till lucia, men sen när man väl står där och svettas, vickar på tårna för att hålla igång lite blodcirkulation och är lite lagom snurrig i huvudet så känner man till viss del att någon annan gärna hade fått vara i blickfånget istället?
Jag försökte njuta av varje sekund, för jag vart ju så jäkla glad när det var just jag som skulle få vara hon med ljus i håret. Och jag njöt, då och då. Men var det en dans på rosor? Näe..

Nu ska jag snart gå och lägga mig. En till chokladboll ska bara få hamna i munnen först. Just det, imorgon har jag deligeringsprov. Äsch, det får gå som det går.