när man var liten var allt så mycket lättare

Skickade nyss in deklarationen och en anmälan om högskolestudier till hösten. Vad vill jag göra av livet? Vad har jag för drömmar? Förhoppningar. Hur ser mitt liv ut om 5 år, 10 år? När kommer jag få barn? Kommer jag att få barn?

Det känns som det var igår när jag för första gången skulle gå till skolan. Ryggsäcken packad med pennor, sudd och ett äpple. Min hand i mammas hand. Fjärilar i magen, spänning.
Jag minns hur jag kände mig coolare ju äldre jag blev. 15 år, wow. Jag kände mig störst, bäst och vackrast när jag var äldst i grundskolan (eller, jag var ju yngst av alla i klassen, men ändå). Vi började festa, testade på att röka, gjorde allt som vi egentligen inte fick.
Gymnasiet var ett stort steg. Nya bekantskaper, mer plugg, jobbigare dagar. Men ack så roligt.
Studenten var så jäkla underbar. Men bara en ynka dag.

Tryggheten försvann mer och mer.

Idag vill jag flytta hemifrån, nöta kurslitteratur, jobba extra, leva ett riktigt "studentliv".
Men idag vill jag också spola tillbaka tiden. Gå på grusstigen igen, med den packade ryggsäcken. Min hand i mammas hand. Fjärilar i magen.

Vuxenlivet skrämmer mig, samtidigt som det är fascinerande.

Vill du kommentera?
Postat av: maria uppsala :)

men oj vad bra skrivet, ryser amelie!!!!

2010-04-11 @ 14:16:48

Här kan du kommentera:

namn
Remember me?

mejladress (visas inte för någon)

blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0