Idag vill jag inte alls. Nej och åter nej. Jag pluggar hellre ett år till, än springer ut på lördag. Jag vill bara gråta när jag tänker på lördag. Detta är idag, i denna stund. När studenten väl kommer vet jag med all säkerhet hur roligt jag kommer ha. Hur mycket jag kommer skratta. Men idag vill jag bara inte.

Jag är så förbannad för att jag inte har pluggat mer. Förbannad för att jag aldrig blir nöjd.
Jag är ledsen för att jag idag inte känner mig som en del av min klass. Skitsnacket har tärt på mig, gjort mig mer sårbar än någonsin förut.
Efter mitt allra värsta sommarlov hade jag förhoppningar. Jag kan minnas att jag såg fram emot 3 år fylla med erfarenheter, nya vänskaper, stress, glädje. Allt detta har jag fått, men ack så sant det är att det alltid kommer något "ont med allt gott".
Jag är besviken över att gymnasiet inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Jag blev hon; pluggisen som pratar med alla - i alla andras ögon.
I mina egna ögon är jag fortfarande samma gamla Amelie, bara lite visare och lite mer bitter.