Gymnasiet och dess minnen kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta, men jag har bestämt mig för att sluta sakna så förjävligt. Jag vet ju att det aldrig kommer igen. Är det inte bättre att just minnas, se tillbaka på en period av ilska, skratt, tårar, frustration. Gymnasiet var hur bra som helst, men det är dags att gå vidare nu. Livet tar inte slut bara för att min klass har splittrats liksom.

Jag tänker var stolt över mina prestationer (jag fick ju faktiskt näst bäst betyg i klassen och blev med det 500 kr rikare. haha). Jag tänker ta tillvara på den kunskap jag faktiskt har fått. Jag tänker uppmana andra att ta vara på tiden i skolan, för den är värd mer än vad de flesta nog anar.

I sommar ska jag ju få känna mig riktigt vuxen. Jobba, tjäna pengar, ta mer ansvar än vad jag någonsin gjort förut, utvecklas. Jag ska växa som människa, få nya perspektiv på livet.

Vad som händer i framtiden är skrivet i stjärnorna.
Allt ordnar sig till slut. Det vet jag ju så väl.