Jobb igår, jobb idag.
Istället för att sova kvar i Stränkan ännu en natt satte jag mig på cykeln och trampade de 33 kilometrarna hem ikväll. Det var tungt ibland,  betydligt lättare ibland. Svettig och helt slut blev jag. Jag lär göra det igen, men då med mer vatten i flaskan och någonting som gör sadeln lite mjukare (min rumpa är DÖD). Cykla är ack så underskattat. Att se solnedgången, med ljumma vindar fläktandes i ansiktet är livskvalité för mig.

Imorgon är jag ledig. Det blir förmodligen vilsta med mina kära mammor (haha) plus barn. Hjärtevän ska träffas och en fika på kvällen är inplanerad.