Framtiden är så förskräckligt oviss. Det är så mycket jag vill göra, men frågan är vad jag verkligen kommer att göra. Hösten närmar sig med stormsteg. Ska jag plugga? Resa? Jobba?
Vad jag vet är att jag vill få erfarenheter. Jag vill uppleva, se, lära mig nya saker. Jag vill träffa människor, utvecklas.

Det är första gången i mitt liv, som jag har ett arbete. Jag sliter, uppskattar mitt jobb, tjänar egna pengar, somnar tidigt om kvällarna, skrattar, gråter. Det viktigaste är dock att jag trivs. Jag ser fram emot att träffa min kära gamlingar, ser fram emot att matadiskatvättarapportera. Jag älskar att arbeta, det är ett som är säkert.

Oviss är bara förnamnet. Det känns så jobbigt att inte veta vad som komma skall.