Jag ska inte kompensera. För allt i världen ska jag inte försöka må bättre av att göra något jag inte borde. Jag försöker intala mig själv att det jag verkligen vill göra bara är onödigt.
Men tiden rinner iväg och det känns förjävla skönt att jag inte har tid att kompensera. För snart börjar top model. Sen ska jag sova. Men jag kommer ju inte somna, det vet jag. Men jag kommer gå igenom hela min dag, från början till slut. Granska, vända ut och in på, analysera.

Jag är rädd att jag tänker alldeles för mycket. Att släppa taget fullt ut, lita på att allt löser sig finns inte på min världskarta. Jag är rädd att jag aldrig kommer bli nöjd över mig själv. Jag tror aldrig jag kommer acceptera mig själv. Aldrig någonsin.