Jag gainade just 10 kg. Nästan.

Eller, det känns så. Men man måste få unna sig. Chokladglassen smakade mums. Likaså apelsinglassen och bärglassen. Och cashewnötterna ska vi inte ens prata om, sinnes. Helger är lika med frossande för mig.
Att jag faktiskt kan unna mig ser jag som en stor framgång i sig. Sen att jag kommer rulla fram inom en snar framtid, det spelar väl ingen roll. Eller?

Det är förjävligt att onyttigheter existerar. Att det onyttiga är det som är billigt är ännu mer förjävligt. Hälsosamma livsmedel kostar skjortan, men de flottiga chipsen och färdigrätterna (med E-ämnen så det heter duga) har nästan vem som helst råd med. Förjävligt är det. Bananernas kilopris är dyrare än glassens, hur fel låter det inte?
Ibland hatar jag samhället vi lever i. Ett samhälle med störda ideal och med en marknad som gör det oerhört svårt att leva väl.

Och jag klagar på mitt egna frosseri. Jag borde skärpa mig för det är ingen annan är jag som sätter gränserna. Jag gör mina val. Någon dag kanske jag slutar reta mig på det förjävliga. Men bara kanske...