Smset fick mina tårar att rinna. Likaså det alldeles för tidiga telefonsamtalet. Inte nu. Inte då, redan. Och sen när jag stod där, bredvid dig. När jag insåg hur ovetandes du var, då mindes jag allt. När vi gick omkull i skogen, när du lyckades bryta min tå, hålet i min jacka som du har gjort, som jag aldrig kommer sy igen. När jag stod där, när ditt leriga huvud smutsade ner min jacka, då rann tårarna igen.

Ett liv kan blåsas ut på mindre än en sekund. Jag kommer sakna dig.