...bara går och gå. I en ruskig fart dessutom. Någon pausknapp finns inte, vilket jag ju såväl vet. Jag försöker njuta av glädjestunderna, ljusglimtarna, så mycket jag kan. Men skolstressen, kraven och allt det jobbiga får mig att bli så förbannat nere. "Att man aldrig blir nöjd". Ack så sant det är, det är inte ofta jag känner mig tillfreds med mitt liv. Men de få gångerna jag verkligen känner lycka, då njuter jag.

Den här veckan spenderas i en annan lägenhet, med människor som älskar mig för just den jag är. Med människor som betyder mer än vad mina ord kan beskriva. När vissa sviker, ställer andra upp. Sådant betyder.

Nu ska jag sova.