För att fördriva tiden lite och för att få en anledning till att inte plugga snörade jag på mig joggingskorna och stack ut. När jag kommit en bit kom jag på att mobilen, som jag vanligtvis har med mig överallt, låg kvar hemma. Whatever tänkte jag och fortsatte.

Jag tänker fortsättningsvis inte ha med mig något som skvallrar om hur länge jag har varit borta.
Detta på grund utav att jag kom hem och insåg att jag hade joggat i 50 (! ! !) minuter. En halvtimme brukar vara "normaltiden" för mig. Med hjälp av den nedrans telefonen brukar jag räkna ner så att jag sätter foten innanför min dörr när trettio minuter sharp har gått.

Kanske låter det här som fjolleri. Men för mig som i nästan hela mitt liv bokstavligen har hatat allt som har med jogging att göra, är det en framgång i sig att faktiskt orka. Vad som kan tilläggas är att det är sjukt varmt ute, jag hade alldeles för mycket kläder på mig och var kissnödig hela tiden.
Jag känner mig sådär lagom stolt över mig själv nu. Glad på något vis.