Nästan en vecka hemifrån har nu gått. Det känns som en lite evighet sen jag satt i min egna soffa. Men nu är jag tillbaka, borta bra men hemma bäst faktiskt, trots att dagarna hos mina älskade har varit underbara. Mest av allt har de varit välbehövliga, en paus var på sin plats helt enkelt. Skitsnack, alldeles för mycket kaffe, förmodligen för lite sömn, ett litet till monster till brorson ("kan du skrämma faster?" "GRRR!"), slagstaglass, skratt, sushi. Inga ord kan förklara hur tacksam jag är, hur lycklig jag är över att ha er i mitt liv. Kärlek.

Att byta hem för ett tag kan vara allt som behövs.
Idag är det exakt 6 veckor kvar tills jag springer ut. De kommer försvinna i ett nafs. Jag började gråta när jag hoppade runt i min studentklänning tidigare idag. Jag tror det betyder att jag längtar lite...