Hur kunde jag vara så urbota korkad. Kvällen började bra, men slutade precis i katastrof. Jag är en katastrof, hela jävla jag. Dock är jag inte det minsta förvånad, amelie när hon är som bäst. Ångerfull, efterklok och oerhört dum i huvudet. Just nu vill jag bara försvinna härifrån. Från allt det onda vill jag avlägsna mig.

Jag vill slippa allt skitsnack. Jag orkar inte mer. Jag orkar fan inte mer. Det är som att leva i en jävla mardröm, jag vill men kan inte ta mig ur den. Töntigt är vad det låter och töntig är vad jag är.

Det var längesen jag grät såhär mycket.