Det var bara jag, musiken och andningen. Jag la inte märke till alla de andra runtomkring mig. Det var bara jag. Utan en massa tankar. Det var inget annat, bara jag. Som jag har saknat.

Om tre timmar är det jag som håller tal, nervositeten är ett faktum. Tänk om jag gör bort mig totalt, glömmer bort allt vad text heter och svamlar om något helt annat. Nej, fytusan. Skärp dig Amelie!

Innan skolan blir det cocoscouscous med mina älskade :)